Skapa ett konto för att ta del av artikeln
Artikeln är en del av vår exklusiva nyhetstjänst Marknadsnytt. Du får enkelt tillgång genom att skapa ett kostnadsfritt konto.
Hoppa till innehållet
Artikeln är en del av vår exklusiva nyhetstjänst Marknadsnytt. Du får enkelt tillgång genom att skapa ett kostnadsfritt konto.
En inköpare ska köpa 500 bärbara datorer. Hon jämför som alltid pris, prestanda, leveranstid och garanti – men en avgörande parameter saknas: klimatavtrycket. Trots att beslutet kan vara ett av årets största klimatbeslut konstaterar Ingemar Rask, vd och medgrundare på klimattechbolaget Bardo, att datan där beslutet faktiskt fattas sällan finns.
– Det är anmärkningsvärt eftersom de indirekta utsläppen från inköpta varor och tjänster ofta står för omkring 95 procent av ett företags totala klimatavtryck i många tjänste- och handelsföretag, säger han.
I många företag sätts klimatmålen i ledningsgruppen och följs upp av hållbarhetsavdelningen. Samtidigt fattas de beslut som påverkar utsläppen mest någon helt annanstans. Detta menar Rask skapar ett glapp mellan var klimatmålen sätts och var utsläppen faktiskt uppstår.
– Inköp sitter på den största praktiska hävstången, men har länge saknat rätt beslutsunderlag.
Historiskt har företag ofta använt spendbaserade modeller för att uppskatta utsläpp, men eftersom metoden utgår från hur mycket pengar som spenderas snarare än vilka produkter som köps menar Oskar Klingberg, medgrundare och CGO på Bardo, att resultaten kan bli missvisande och leda till märkliga resultat.
– Två datorskärmar med liknande pris kan få exakt samma utsläppsvärde i rapporteringen, trots att deras verkliga klimatavtryck skiljer sig dramatiskt. Flera bolag vi träffar har valt leverantörer som har lägre fotavtryck men är något dyrare. Med den spendbaserade metoden går då fotavtrycket i stället upp, eftersom utsläppen räknas på pengar och inte på produkter. Det visar att metoden inte håller.
När klimatdata i stället kopplas till produkter och leverantörer blir skillnaderna synliga och beslut kan fattas utifrån verklig påverkan. Att arbeta på det sättet har dock länge varit svårt i praktiken och krävt omfattande arbete för att samla in produktspecifika klimatdata från tusentals leverantörer och koppla informationen till enskilda inköp.
Först med den senaste utvecklingen inom agentisk AI menar Klingberg att det har blivit möjligt att göra analyser i den skala som krävs för stora organisationer.
– När man får tillgång till produktspecifik klimatdata upptäcker man ofta utsläppskällor som tidigare varit osynliga. I ett kundprojekt visade det sig exempelvis att gödsel i ett dotterbolag var en av de största utsläppskällorna – något som aldrig identifierats i den tidigare rapporteringen. När klimatavtryck kan vägas mot pris, kvalitet och leveransförmåga förändras också spelreglerna för leverantörerna.
Ingemar Rask påpekar att leverantörer som kan visa lägre utsläpp får en konkurrensfördel när andra börjar mäta, rapportera och minska sina utsläpp för att möta kundernas krav.
– Enbart rapportering tar oss inte till nettonoll – det är först när inköp har rätt data som varje köpbeslut kan styra leverantörskedjan i en mer hållbar riktning. Då blir hållbarhet en konkurrensfördel och omställningen ett faktum.
EXTERN LÄNK: Läs mer på www.bardo-technology.com