Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hon är fulländad: perfekta kindknotor, plutande läppar och rosenhy. I knät sitter ett litet barn som ser ut som barn gör mest – en rultigt kerub med rödfnasiga kinder.
Kompositionen är i sig inte ny. Under renässansen vimlade det av överjordiskt vackra mödrar och deras mer vardagliga avkomma. Jag talar förstås om Madonna och barn-målningar, exempelvis Leonardo da Vincis smått barocka ”Littamadonnan” från omkring 1490.