Skuggkriget – så attackerar Kreml Europa i det dolda
STOCKHOLM/BRYSSEL. Kamikazedrönare i Leipzig. Spionträffar på en kvarterskrog i Sundbyberg. Cyberattacker, bränder och påverkansoperationer över hela Europa.
Rysslands dolda krigföring eskalerar.
Men i Europa och Nato tvekar ledarna fortfarande om hur attackerna ska mötas.
Klockan närmade sig midnatt den 4 augusti när en alert busschaufför fick syn på ett märkligt föremål på marken inne på Leipzigs flygplats. Han gick fram till föremålet och sparkade till det, enligt tyska medier.
Några meter längre bort låg en konservburk full med sprängmedel, en bomb kraftfull nog att orsaka enorm förödelse. Den hade lossnat från den drönare som busschauffören sparkat till.
I konservburken fanns Semtex, samma typ av sprängmedel som dödade 270 personer när ett passagerarplan sprängdes i luften över den skotska byn Lockerbie 1988.
Kamikazedrönaren hade inte bara nått den del av flygplatsen som den tyska försvarsmakten och Nato använder för att skicka militärt stöd till Ukraina. Där kraschade den dessutom in i ett ukrainskt transportflygplan, precis där bränsletanken sitter. Men bomben detonerade inte. Busschauffören hade änglavakt.
Senare, när ytterligare en bestyckad drönare hittats i närheten av flygplatsen, lovade Tysklands förbundskansler Friedrich Merz att ”de ansvariga ska få betala”. Regeringen i Berlin gjorde också något ovanligt, och pekade ut Kreml som ansvarigt. Vilket Moskva förnekar.
Man hade hittat dna på drönaren och utredarna var bergsäkra på att spåren ledde till Moskva.
I nederländska Leiden, sextio mil väster om Leipzig, gjorde professor Bart Schuurman ännu en notering.
Han forskar om terrorism och politiskt våld vid Universitetet i Leiden och för bok över alla incidenter som kan kopplas till rysk hybridkrigföring i Europa. Där finns kolumner för drönarintrång, sabotage, brandattentat, cyberattacker och påverkansoperationer.
Projektet har svällt. Det är ingen munter läsning för den som drömmer om fred.
– Ryssarna vill visa Europa att det vi gör för Ukraina kommer med ett pris, säger Bart Schuurman.
Under de senaste veckorna har oron för nya attentatsförsök stigit. Flera europeiska säkerhetstjänster och regeringar varnar för att Ryssland trappar upp. Angreppen mot Nato och väst kommer att bli fler, larmade Danmarks militära underrättelsetjänst i förra veckan. Från Polen har det låtit likadant.
– Det finns en reell risk att drönare eller andra typer av missiler kan tränga in på Nato-länders territorium, sade Polens premiärminister Donald Tusk i ett ödesmättat tal häromveckan.
– Omfattningen är remarkabel. Men ett av Rysslands mål är förmodligen att få oss att prata om detta. Uppmärksamheten kring desinformationskampanjerna har ibland varit större än effekten av dem, säger Bart Schuurman.
Varningarna har också riktats mot enskilda individer.
På morgonen den 13 september vaknade Fredrik Löjdquist på nattåget från Kiev till Warszawa, på väg hem från en internationell konferens. Han är chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och tidigare diplomat. Vagnarna var fulla av toppdiplomater, nationella säkerhetsrådgivare och tidigare regeringschefer, däribland Sveriges tidigare statsminister Carl Bildt och Storbritanniens före detta premiärminister Boris Johnson.
De hade rest hela natten och passerat gränsen ut ur Ukraina när en drönare träffade det bakomliggande tåget, när det stod vid stationen två kilometer från den polska gränsen, på den ukrainska sidan. Passagerare och personal hade lämnat tåget, men loket totalförstördes.
– Jag hade förstått att vi lämnat den sista stationen före tidtabell, och att det kunde bero på att det fanns drönare i luften, säger Fredrik Löjdquist.
De hade kommit in i Polen mindre än en timme före smällen.
– Av tågpersonalen hade vi fått veta att vi skulle förbereda oss på evakuering.
Hans bedömning är att anfallet var tänkt att skrämma.
Fram till nyligen har reaktionerna på det ryska hybridhotet mot Europa varit påfallande försiktiga. Uttalanden om att Rysslands agerande är ”oacceptabelt” har upprepats gång på gång.
Man kan förstå svårigheten: den regering som anklagar en annan stat för medvetna, fientliga angrepp måste vara helt säker på sin sak.
Samtidigt finns en medvetenhet om att ett av Rysslands syften är få Europas och Nato att framstå som splittrade.
Tysklands svar på de skarpa bomberna i Leipzig blev kännbart. Rysslands konsulat i Bonn har stängts, liksom ett kulturcentrum i Berlin vars hyresavtal sagts upp. Båda var ökända spioncentraler. Dessutom förbereds nya åtgärder mot den ryska skuggflottan.
Många bedömare anser att allt detta är sådant som borde ha gjorts för länge sedan.
Europas politiker är illa förberedda på den dag ett ryskt anfall mot mål i Europa leder till blodsspillan eller omfattande skador, betonar Fredrik Löjdquist, som innan han började arbeta på UI var Sveriges första ambassadör för hybridhot.
– Det är ren tur att de ryska attackerna hittills inte fått värre konsekvenser, men det är nog bara en tidsfråga.
Glöm inte att Vladimir Putins strategiska mål är långsiktiga och tydliga, säger Löjdquist: de handlar om regimens överlevnad. Om att kontrollera hela Ukraina och om att återetablera intressesfärer. Om att påverka den europeiska säkerhetsordningen och undergräva enigheten och trovärdigheten i Europas förmåga och vilja att försvara sig.
– I Europa görs ofta misstaget att se ”hybridkrig” som ett sorts förstadium till ett konventionellt, militärt krig, men för Moskva finns ingen gräns här: detta är ett kontinuum, en obruten, sammanhängande följd. Metoderna är bara olika sätt att nå målen, säger Fredrik Löjdquist.
Han tror inte alls att Ryssland har för avsikt att invadera några Natoländer inom överskådlig tid.
– Rysslands mål är inte Narva, utan det politiska beslutsfattandet i Bryssel och i de europeiska huvudstäderna. Det gör man betydligt enklare med hybridkrigföring.
I EU-institutionernas högkvarter i glas och betong växer oron över den ryska hänsynslösheten. Attackdrönarna i Leipzig ses som en väckarklocka.
– Vi måste vara tydliga med vad detta var. En attack med militär materiel, utförd av ryska agenter på europeisk mark. En attack inte bara mot ett medlemsland, utan mot hela vår union, sade Ursula von der Leyen i sitt tal till unionen häromveckan.
Kremls syfte med hybridkriget är att slå mot stödet till Ukraina, deklarerade Natos högsta befälhavare i Europa, Alexus Grynkewich, i måndags.
Därför gäller det att ”visa ryssarna att deras strategi inte fungerar”, sade han och uppmanade regeringarna att oftare peka ut de ansvariga bakom attackerna. Så som tyskarna gjorde efter Leipzig.
I EU-parlamentet är moderate parlamentarikern Tomas Tobé chefsförhandlare för det europeiska demokratiförsvaret, som är EU:s strategi för att möta hot som desinformation och utländsk påverkan.
– Vi vet tillräckligt om vad Ryssland gör för att splittra och försvaga Europa. Det här är inte en tid att vara diplomatisk. De som tror att diplomati kan få Ryssland att avstå från sina intressen, de är naiva, säger han.
Han anser att Europol borde ges fler uppgifter. Vid sidan av grov organiserad brottslighet kunde EU:s eget polissamarbete även få i uppgift att bekämpa hybridhot.
Tomas Tobé vill också avskaffa vetorätten på utrikesområdet, som i dag gör det möjligt för ett enda medlemsland att hindra unionen från att agera. Minnena av hur Ungerns ryssvänliga tidigare premiärminister Viktor Orbáns ständiga nej lämnade EU handlingsförlamat är fortfarande levande i Bryssel.
– Orbán blockerade det mesta. Det enda sättet för oss att agera var att skicka ut honom från mötesrummet. Så kan vi inte ha det, säger Tomas Tobé.
Hur skuggkrigföringen ska bemötas är ett huvudbry för politiker och militära ledningar. För tyskarna tog det en månad från drönarfynden i Leipzig till ett skarpt svar.
Det är en svår balansgång: Hur åstadkommer man avskräckning utan att eskalera?
Bart Schuurman vid universitetet i Leiden varnar för att ge sig in i en våldsspiral.
– Vem vinner på ett chicken race? Om Europa eller Nato skulle mörda en rysk general i Moskva, då kanske Ryssland dödar en premiärminister någonstans.
Han fortsätter:
– Glöm inte att framgången för hybridkrigföringen än så länge har varit begränsad: stödet till Ukraina har inte minskat. Och jag tror att det bästa vi kan göra är att visa Ryssland att vi fortsätter att stötta Ukraina, säger Bart Schuurman.
Fakta.Begreppet hybridkrig
● ”Hybrid” betyder att något är en blandning eller korsning. Ett hybridkrig antyder att aggressionen bedrivs med andra medel än militära.
Incidenter som räknas som hybridkrigföring kan kategoriseras som till exempel sabotage, mordbrand, cyber- och hackerattacker, spioneri, desinformationskampanjer, vandalisering, mord och misshandel.
● Till skillnad från konventionella krig sker hybridattacker utan tydlig avsändare.
● Begreppet kritiseras ibland för att vara diffust och missvisande. En del forskare föredrar ”dold krigföring” eller ”dolda handlingar”.
● Ryssland är den vanligaste avsändaren, men inte alla incidenter har säkert attribuerats Ryssland.
● Ibland dras förhastade slutsatser. Sabotaget mot gasledningen Nord Stream antogs först ha utförts av Ryssland, men efter utredningar misstänks sju ukrainska män för attentatet.