Sverige står inför en ekonomiskt mycket besvärlig period. Hushåll och företag pressas av höga kostnader, och risken är att ännu en energichock slår undan benen på människor som redan har små marginaler.
Då duger det inte att fastna i politiskt käbbel. Valresultatet gav partierna mandat – men det gav oss inte en färdig regeringslösning. Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och
Centern var i opposition, men det betyder inte att de automatiskt bildar ett sammanhållet alternativ. Att räkna ihop partier till ett block på papperet löser inte de politiska motsättningar som finns mellan dem. V och C är oförenliga. Vi har inte tid att vänta 100 dagar och fyra talmansrundor på en ny regering.
De partierna som ställer till det är ytterkantspartierna. V, Mp och SD har alla extrema åsikter som stöter sig med något eller några av de andra partierna. 68 procent av Sveriges befolkning röstade inte på dem. Det är närmast pinsamt att svensk politik numera mer handlar om prestige än om att faktiskt se till vad som är bäst för landet.
Det behövs därför en politisk uppgörelse som säkrar att drivmedelssänkningen kan förlängas och som tar ställning till elskatten
Partierna behöver skyndsamt sätta sig ner och försöka få fram en regering som kan fatta beslut. Inte efter ännu en lång period av taktiska utspel. Inte efter veckor av positionering där varje parti först ska visa upp sina röda linjer. Nu krävs förhandlingar, kompromisser och en vilja att hitta det som faktiskt går att enas om.
Om inte M och S kan enas om vem som ska bli statsminister så får de väl lyfta fram en “neutral” part från något av de mindre partierna.
En övergångsregering kan sköta löpande och brådskande ärenden. Men landet behöver också en regering som kan ta ett samlat politiskt ansvar för den ekonomiska situationen och lägga fram en budget med tydliga prioriteringar.
För det finns konkreta beslut som inte kan skjutas på framtiden. De tillfälliga skattesänkningarna på bensin och diesel gäller till och med den 30 november 2026. Om de inte förlängs återgår skatten därefter till den nivå som gäller utan den tillfälliga nedsättningen. Det sker inte i ett vakuum. Bränslepriset påverkar transporter, livsmedelspriser, industri och kostnaderna för att driva företag – särskilt på landsbygden. Så länge det är krig runt Hormuzsundet så måste den tillfälliga skattelättnaden förlängas.
Tillfälliga lättnader
Samtidigt måste elskatten hanteras. Regeringen har remitterat ett förslag om att stoppa den årliga indexeringen och låta dagens skattesats på 36 öre per kilowattimme ligga kvar under 2027. Men ett remitterat förslag är inte ett färdigt beslut.
Det behövs därför en politisk uppgörelse som säkrar att drivmedelssänkningen kan förlängas och som tar ställning till elskatten. Om läget kräver det bör man också pröva tillfälliga lättnader på el, exempelvis under årets kallaste månader – genom sänkt skatt eller genom att tillfälligt ta bort moms på el och eltjänster.
Det är inte läge för prestige. Det är läge för ansvar. En kall vinter i kombination med höga bränsle- och elkostnader kan bli förödande för hushåll och företag. När transporterna blir dyrare stannar kostnaden inte vid pumpen. Den går vidare genom hela ekonomin. Och när människor måste välja mellan att värma bostaden, ta sig till jobbet eller betala andra räkningar är energin inte längre en abstrakt politisk fråga.
Fungerande styre
Den handlar om vardagen. Partierna behöver inte vara överens om allt. De behöver inte tycka lika om varje skattefråga, varje energislag eller varje reform. Men de måste kunna enas om ett fungerande styre och de mest akuta åtgärderna.
Sverige har inte råd med en lång period där alla väntar på att någon annan ska ge efter.
Mandaten är utdelade. Nu är det dags att använda dem. Eller som man säger på hockeyspråk: Släpp sargen och kom in i matchen!
Peder Blohm Bokenhielm, grundare av Bränsleupproret
Hans Albertsson, talesperson för Bränsleupproret