Luleå Hockey har länge haft ett av SHL:s absolut bästa försvar. Att åka upp till Coop Norrbotten Arena har gjort ont. Bulans hockey bjöd ofta motståndarlagen på zontid, men att ta sig in i de heta ytorna framför Luleås mål var som att bränna sig på eld.
I inledningen av den här säsongen har vi fått se något helt annat. Den defensiva trygghet som under åratal varit Luleås främsta varumärke har plötsligt börjat ge vika. Efter en lovande premiärseger mot Rögle har defensiven varit extremt ojämn, och i vissa fall direkt oroväckande.
I kvällens match mot Skellefteå fortsatte slarvet i egen zon. Oscar Engsund gissade för en sekund att det skulle komma ett skott i höga slottet från Rickard Hugg, och glömde bort sin egen gubbe. Huggs skott blev ett ihopslag som sedan blev en perfekt pass till Mikkel Aagaard som kunde raka in 2-0 omarkerad. Det är just det här gissandet som har varit en del av problemet. Sluta gissa, och gör det du ska göra. Hemgångar är slarviga och utförs utan passion. Man lämnar bortre ytan helt ren många gånger för Skellefteå att nästan hånfullt få raka in pucken ostört. Såhär har det sett ut i stora delar av alla Luleås matcher hittills.
Det visar på ett vilset försvar
Att släppa in sju mål på hemmaplan mot Frölunda är inte bara en sämre kväll på jobbet. Det visar på ett vilset försvar som antingen inte förstår en defensiv struktur eller som helt enkelt inte utför den korrekt. När det följdes upp av nya förluster både mot Brynäs och Skellefteå blev trenden smärtsamt tydlig. 17 insläppta mål på tre matcher är siffror som rimmar rätt illa med klubbens DNA.
När jag ser på målen man har släppt in kommer 17 av samtliga 19 mål med lika många eller fler spelare på plan. Man har alltså endast släppt in 2 mål i boxplay. Mot Brynäs är det tredje målet man släpper in ett rent sorteringsmisstag. Först förlorar Luleå pucken bakom eget mål där sedan tre egna spelare stirrar på puckförare som passar upp för ett direktskott av Johan Larsson. Brynäs hade ytterligare en spelare som var helt omarkerad i samma situation.
Sista målet som Julien Gauthier gör förlorar man en 50/50-åkning på en sargstuds där Gauthier sedan får ta pucken och bryta in mitt i sektorn, passera centrallinjen för att sen lägga in en backhand i bortre stolpen.
I raset mot Frölunda på hemmaplan börjar allt med att man slarvar i en hemgång där det blir en otydlighet mellan backen Erik Gustafsson och Mattias Brome. Brome lämnar över sitt mittdriv och misslyckas sedan med att få stopp på Graeme Clarke som vinner insidan.
Men hade jag varit Dennis Hall hade jag lagt större vikt vid att visa ett klipp för gruppen på Pontus Andreasson backcheck. Han åker nämligen inte ens 70 procent av max som andra forward hem. Han spelar sen inte blad mot-puck när han försöker få stopp på Clarke som enkelt fullbordar sitt solonummer med att göra 1-1 i matchen.
En liknande backcheck sker under kvällens match mot Skellefteå när man släpper in 4-1 i sitt egna powerplay. Pontus Andreasson är en bra skridskoåkare, så mig lurar han inte. Hade det här varit en match på liv och död hade han åkt ikapp backen Pontus Johansson utan problem.
Där brister det för Luleå
Det som gör att Luleå brister i defensiven är en kombination av hemgångar, sorteringsspelet i det statiska försvarsspelet och en del slarv med puck i uppspelsfasen.
Min känsla är att det inte finns en tydlighet i hemgångarna när man släpper till odd-man rushes. I matchen mot Frölunda och på 1-3 målet så börjar det med en teknik i Frölundas zon som sen slutar med ett 3 mot 3-anfall där centern Jonna Koppanen backcheckar på fel spelare.
Det Joona ska göra i den här situationen är att tracka bortre spelaren som är längst ifrån puckföraren. Backarna ska sedan glida över mot puckförare och mittdriv, där Koppanen ska ta bortre spelaren. Antingen har Dennis Hall varit otydlig med strukturen, eller så är spelarnas utförande helt enkelt för dåligt.
Luleå har efter kvällens match släppt in hela 19 mål på fem matcher vilket är nästan fem mål i snitt. Det är också flest tillsammans med HV71 i hela serien. Går vi in på underliggande siffror har Luleå släppt till näst flest skott emot sig från slottet. Och när det kommer till det inre slottet släpper man till tredje mest av alla lag så här långt.
Det ska visserligen tilläggas att det är väldigt tidigt på säsongen. Ett lag med en bättre eller sämre match kan göra att placeringarna förändras drastiskt i den underliggande statistiken. Men det ger vissa indikationer på var i spelet man behöver lägga fokus.
Då vände Bulan på skutan
Dennis Hall behöver ta och sätta sig med kaptensgruppen och säkerställa att alla spelare och nya importer vet vad som gäller så fort man förlorar puck i anfallszon. Därefter måste han och samtliga tränare vara extremt tydliga med vilken insats som gäller i varje situation i Luleå. Spelet med puck är visserligen också slarvigt men att ställa krav på spelet med puck ska man vara försiktig med. Här gäller det att belysa noggrannhet i spelet med puck i träningen, blåsa av när man slarvar och så vidare.
Däremot behöver man vara mer ansvarsfull runt linjerna. Utan en fungerande försvarsmur spelar det ingen roll hur spännande nyförvärv som Valtteri Puustinen och Joona Koppanen är i offensiv zon. Luleå har varit nere för räkning tidigare. När Omark försvann efter guldåret var laget ungefär lika illa ute. Men då vände Bulan på skutan och lyckades få tillbaka det försvarsspel som gjort Luleå till ett topplag år efter år.
Nu ska det göras av en ny tränarstab och här behöver Dennis Hall våga ryta till och inte soppa misstag under mattan. Han behöver styra med hela handen på sitt sätt och våga belysa felen. Sätta en kravbild i vardagen och leva efter det.
Stommen i Luleå är vana vid att ha en skrikande Bulan i ansiktet så fort man tummar på strukturen. Så Dennis Hall behöver definitivt inte vara rädd för att tappa gruppen när han hänger ut dåliga ageranden på videogenomgången i morgon. Återigen misstag sker alla och det måste man tillåta. Men sättet man beter sig när det kommer till vilja och ansträngning är något helt annat. Luleå är näst sist i tabellen efter fyra spelade omgångar.