Genrebild.
Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Aktiv dödshjälp på tvåårigt barn – första fallet i Nederländerna
Ny lagstiftning • ”Outhärdligt och hopplöst lidande”
・Uppdaterad:
Ett tvåårigt barn med svåra hjärnskador blev det första fallet av aktiv dödshjälp för barn under tolv år i Nederländerna efter ny lagstiftning. En granskningskommitté bedömer nu att läkaren agerade varsamt och korrekt.
– Omänskligt att kräva att barnet ska fortsätta leva tills kroppen inte klarar av mer, säger Aud Sjökvist, ordförande i intresseorganisationen RTVD.
Från 2024 tillåter Nederländerna aktiv dödshjälp för barn mellan ett och tolv år, dock endast under extremt strikta förhållanden. Tidigare var det känt att barnet, som avled i slutet av 2025, var under tolv år och därmed det första fallet någonsin i landet.
I början av september publicerade en granskningskommitté ett utlåtande om fallet. Då framkom det att barnet endast var två år gammalt när det dog.
Led av extremt allvarlig epilepsi
Barnet föddes för tidigt, efter endast 26 veckors graviditet, och drabbades av allvarliga hjärnskador. Det ledde till cerebral pares och synnedsättning. Vid åtta månaders ålder diagnostiserades barnet med en mycket allvarlig epilepsi, som bedömdes vara mycket svårbehandlad.
Epilepsimedicineringen hade ingen effekt och barnet fick kraftiga biverkningar. Epilepsin gjorde att barnet inte kunde sova, fick hostattacker och hade sväljsvårigheter. Barnet hade också slem i lungorna, vilket innebar risk för andnöd och infektioner.
Vid nästan två års ålder bedömdes barnet ha en utvecklingsnivå motsvarande sex veckor.
”Trots alla medicinska och icke-medicinska insatser såg föräldrarna och läkaren ingen förbättring av barnets tillstånd och var övertygade om att barnet led outhärdligt och utan hopp”, skriver kommittén i sitt utlåtande.
Aud Sjökvist är ordförande i organisationen ”Rätten till ett värdigt liv” och tidigare domare vid Kammarrätten i Stockholm.
– I det här fallet som det är beskriver tycker jag det är helt rätt, säger hon.
– Jag tycker att det är omänskligt att kräva att barnet ska fortsätta leva tills kroppen inte klarar av mer. Men när det gäller barn måste man ha oerhört strikta bestämmelser och riktlinjer.
”Outhärdligt och hopplöst lidande”
Föräldrarna bad till slut läkaren att avsluta barnets liv. Efter flera diskussioner ändrades inte föräldrarnas ståndpunkt. Läkaren kontaktade också andra läkare för att få deras bedömning i frågan.
– Det räcker inte att föräldrarna säger att vi vill att vårt barn ska få dödshjälp. Man måste kunna säga att barnet lider outhärdligt, säger Aud Sjökvist.
Deras bedömning var att det fanns alternativ, såsom palliativ vård och bättre läkemedel. De ansåg inte heller att barnet led outhärdligt, eftersom de epileptiska anfallen kom i perioder.
”Läkaren ansåg att barnet upplevde ett outhärdligt och hopplöst lidande, även om epilepsin hade varit under kontroll. Läkaren uppgav att han hade följt de konsulterade läkarnas råd om medicinering. Barnet utvecklade därefter fler symtom till följd av läkemedlens biverkningar, varefter det beslutades att behandlingen skulle avbrytas”, skriver nämnden.
Experten reagerar
Aud Sjökvist reagerar på att lagstiftningen inte har några tydliga riktlinjer.
– I sådana här frågor låter man aldrig lagstiftningen stå helt på egna ben utan någon vägledning.
Läkaren hade endast kriterierna från lagstiftningen som är; att barnet led outhärdligt, att situationen var hopplös och att tillståndet inte hade kunnat förbättras i framtiden.
– Då kan man mer i detalj beskriva de olika stegen och vad som krävs för att man ska kunna säga att ett lidande är outhärdligt till exempel. Den här läkaren fick också testa sig fram med metod för att genomföra dödshjälpen.
Kommittén: Läkaren agerade varsamt och korrekt
På föräldrarnas begäran valdes en metod där barnet stegvis sövdes ned. Till en början sänktes medvetandet med morfin. Därefter tillfördes komaframkallande läkemedel, vilket slutligen ledde till att barnet avled.