INSÄNDARE. Fyra partier som nu ofta beskrivs som närmast oförenliga lyckades för bara några månader agera gemensamt i riksdagen. Med den nyvalda riksdagen finns en konkret möjlighet att på nytt pröva frågan om övergångsbestämmelser som Tidöpartierna drev igenom i somras, skriver Patrick Henry Gallen.
Efter den rödgröna oppositionens knappa majoritet i riksdagsvalet har nästan all uppmärksamhet riktats mot det som skiljer Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet åt.
Det är inte svårt att förstå varför. Regeringsbildningen är komplicerad, relationerna mellan partierna är stundtals ansträngda och både Vänsterpartiet och Centerpartiet har dragit tydliga röda linjer kring vilka regeringskonstellationer de kan acceptera.
Men den dominerande berättelsen – att de fyra partierna står så långt ifrån varandra att ett verkligt samarbete närmast är omöjligt – missar något viktigt. Det finns redan områden där de har visat att de kan enas. Det såg vi så sent som i våras.
När Tidöregeringen drev igenom skärpta krav för svenskt medborgarskap stod S, V, C och MP gemensamt bakom kravet på övergångsbestämmelser. Deras utgångspunkt var enkel: personer som redan hade lämnat in sina medborgarskapsansökningar borde inte plötsligt få dem bedömda enligt helt nya regler som införts efter att ansökan lämnades in.
Tidöpartierna valde ändå att låta de nya reglerna få genomslag även för äldre ansökningar, trots att både regeringens egen utredning och Lagrådet hade förespråkat övergångsbestämmelser. Sedan den 6 juni bedöms därför även ansökningar som lämnades in före lagändringen enligt de nya reglerna, så länge ärendet inte redan var avgjort.
Det spelar ingen roll om någon ansökte den 5 juni eller flera år tidigare. Det var just denna situation som de fyra oppositionspartierna ville undvika.
Det är värt att stanna vid detta. Fyra partier som nu ofta beskrivs som närmast oförenliga lyckades alltså för bara några månader sedan identifiera ett gemensamt problem, formulera en gemensam princip och agera gemensamt i riksdagen.
Skillnaderna mellan partierna är verkliga. De kommer inte att försvinna. Men politiskt samarbete kräver inte att fyra partier plötsligt börjar tycka likadant om allt. Det kräver att de identifierar de frågor där deras utgångspunkter faktiskt redan sammanfaller. Reglerna för svenskt medborgarskap är en sådan fråga.
Nu finns en ny parlamentarisk situation. S, V, C och MP har tillsammans 176 av riksdagens 349 mandat. Den allmänna motionstiden är öppen. Därmed finns också en konkret möjlighet att på nytt pröva frågan om övergångsbestämmelser. En motion skulle kunna föreslå att ansökningar som lämnades in före den 6 juni i år bedöms enligt de regler som gällde när ansökan gjordes.
Efter flera månader med de nya reglerna finns också en andra fråga: Vad händer med dem som redan har fått avslag därför att de nya kraven tillämpades på deras äldre ansökningar?
Det skulle kunna hanteras genom en särskild möjlighet till ny prövning för den avgränsade grupp som ansökte före den 6 juni, men därefter fick sitt ärende avgjort enligt det nya regelverket. Det skulle inte vara en generell amnesti, utan en tydligt definierad rättslig lösning på konsekvenserna av att övergångsbestämmelser aldrig infördes.
Men frågan handlar också om något större. Kan de fyra partier som tillsammans har fått en majoritet i riksdagen hitta former för praktiskt samarbete trots sina betydande skillnader?
Frågan om svenskt medborgarskap erbjuder ett ovanligt konkret första test. Här behöver ingen börja med att kompromissa bort sin politiska identitet. Här finns redan en dokumenterad gemensam ståndpunkt. Partierna har redan visat att de kan arbeta tillsammans.
En gemensam motion skulle därför kunna fylla två funktioner samtidigt. Den skulle ge riksdagen möjlighet att korrigera en ordning som de fyra partierna redan har motsatt sig. Men den skulle också visa att den nya parlamentariska majoriteten kan omsätta tidigare samsyn i praktiskt arbete.
Stabila politiska samarbeten byggs sällan genom att parter först enas om allt. De byggs genom erfarenheten av att faktiskt kunna lösa något tillsammans. Förtroende skapas genom handling. I våras visade medborgarskapshärvan att gemensam grund finns.
Nu är den allmänna motionstiden öppen. Frågan är om de fyra partierna väljer att använda den – och om ett sådant första steg kan bli början på att återuppbygga deras relation, skapa förtroende genom konkret samarbete och pröva om den gemensamma grunden också kan bära ett regeringssamarbete under mandatperioden.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare