I natt är väntan över.
För 110:e året i rad släpps pucken National Hockey League – allra först hos regerande mästarna i Raleigh runt elvarycket, svensk tid.
Sedan följer nonstop femplus-action i nio långa månader, ombesörjd av världens främsta hockeyspelare. Tills någon gång strax innan midsommar kommer de saliggöra oss med andlös spänning och dramatik värdig upplösningen i en Taylor Sheridan-serie, med hisnande dragningar och slagskott mäktigare än kanonsalvorna vid kungliga begravningar, med pardonlösa tacklingar och ståhej och buller som får Niklas Holmgren att yla om ”gurgel”, med stormigt känslosvall och upphetsat käftande, med dragracing-speed och vidunderlig teknik, med rasande snygga mål och otroliga räddningar.
Vilken av kaptenerna som till slut får greppa tag i den heliga bucklan och under djuriskt vrålande sträcka den i skyn vet absolut ingen, hur tvärsäkra somliga än förefaller i sina profetior.
MONSTER-PREVIEW: Bjurman synar ALLA 32 lag i NHL-bloggen
Det finns åtta-nio lag som kan betraktas som contenders och ytterligare tio med varierande grad av potential att skrälla – samt bara fyra eller fem som på förhand ter sig helt chanslösa.
Men sorry alla som tröttnat på NHL:s svar på fotbollens Paraguay och skulle riskera blodstörtning om de fick se Sam Bennett – hockeyversionen av Matías Galarza – i nytt champagne-regn på Elbo Room vid den där Svenne Banan-beachen i Fort Lauderdale i juni:
Jag har en stark känsla av att Florida Panthers kommer tillbaka på ungefär samma sätt som Uma Thurman kom tillbaka i ”Kill Bill”.
Utvilade kissemissar
De floppade rejält ifjol och hade sexton poäng upp till slutspelsstrecket när den feta damen sjöng efter 82 grundserieomgångarna och hatarna – det vill säga de flesta hockeyfans som bor norr om Everglades – gjorde sig därmed illusioner om att de fräsande katternas era var över.
Det är dock en fåfäng förhoppning.
För det första är kissemissarna utvilade nu. Det har de, efter tre raka finaler, inte varit sedan hösten 2022 – och spelartruppen är inte precis valpig. Förr eller senare behöver åldrande leder och muskler rastas och vårdas under ett långt sommarlov. Men när det skett – akta sig!
För det andra återvänder Aleksander Barkov i laguppställningen. På grund av en hemsk knäskada han med osannolikt oflyt ådrog sig redan under campens första ispass missade han hela förra säsongen och det är ungefär som om The Edge skulle missa en hel världsturné med U2. Utan samtidens bäste tvåvägscenter blev Panthers något helt annat än vad Panthers egentligen är. Nu: Med kapten ”Sasha” tillbaka på scenen kommer ”Beautiful Day” åter låta som den ska i Sunrise, för att nu knyta ihop U2-påsen.
Och för det tredje fördubblas Tkachuk-kvoten i Paul Maurice galleri av gangsters. Lillebror Brady har ju efter en framtvingad trejd från Ottawa slutit upp vid storebror Matthews sida under de rasslande palmkronorna och det är en nyhet som kittlar inte bara för att den erinrar om det festliga förstabytet mellan USA och Kanada i Four Nations i Montreal vintern 2025; framförallt får laget ännu mer offensiv slagkraft med ytterligare en medlem från den där störiga familjen.
Så jo, om jag absolut måste tippa säger jag att katterna säkrar sin tredje titel på fyra år och får lapa grädde i solen igen.
Unga, hungriga hajar
Hoten i östra konferensen torde huvudsakligen komma från divisionsrivalen Montreal och regerande mästarna Carolina, medan antingen Colorado, Dallas eller Vegas från ligans västra flank väntar på det eminenta rövargänget i finalen.
Om nu inte det unga, hungriga hajstimmet i San Jose under Macklin Celebrinis ledning känner doften av blod i vattnet redan i år och sliter alla motståndare i stycken. Sharks står i begrepp att ta över och det kan ske i vinter – men troligen dröjer det något år till.
Däremot förvånar det inte alls om Celebrini själv övertar den tron där ligans stora affischnamn sitter och skiner, upphöjd över alla andra. Han är bara 20 år, men det var Connor McDavid också när han vann sin första Art Ross Trophy (priset till den som slutar etta i poängligan) och den nyblivne San Jose-kaptenen hör de facto till samma utvalda, extremt exklusiva skara av gudomliga talanger.
NHL står överhuvudtaget inför sin kanske mest spektakulära generationsväxling under hela lönetakseran och kommer om inte i år så i alla fall snart domineras helt av skitungar som knappt har åldern inne för körkort men likafullt är snuskigt bra på att spela hockey – och bland dem finns svenskar som Leo Carlsson, Anton Frondell, bröderna Eklund, Ivar Stenberg, Viggo Björck och Theo Lindstein.
Från och med i natt och nio månader framåt håller de hov i den bästa showen på planeten.
Välkommen till NHL-säsongen 2026-2027.