Europas säkerhetsläge har förändrats mer radikalt under de senaste åren än någon gång sedan kalla krigets slut. Ett storskaligt krig i Europa, ständiga cyberattacker, sabotage, desinformation och hänsynslösa aggressionshandlingar gör att vår säkerhet inte längre kan tas för given.
Rysslands krig mot Ukraina har förändrat Europas säkerhetsläge i grunden. Det har visat vikten av militär beredskap, industriell kapacitet och nationell resiliens. Det har också visat att de europeiska länderna behöver stärka sin försvarsförmåga och ta ett större ansvar för den kollektiva säkerheten.
För Storbritannien och Sverige är målet tydligt: att stärka vårt bilaterala samarbete, förstärka Natos norra flank och säkerställa att våra trupper kan agera gemensamt när så krävs, med en hög grad av interoperabilitet.
Nato, historiens mest framgångsrika försvarsallians, utgör hörnstenen för Europas säkerhet. Sveriges anslutning har förstärkt alliansen i ett avgörande skede och därmed ökat säkerheten i Östersjöregionen och stärkt försvaret av Natos norra flank.
Vid sidan av Nato har den brittiskledda snabbinsatsstyrkan ”Joint Expeditionary Force” (JEF) blivit ett av Europas viktigaste försvarssamarbeten. JEF samlar tio likasinnade nationer i norra Europa vilket ökar handlingsfriheten för att agera snabbt i Östersjön, Arktis och på Nordkalotten. JEF bidrar till en förbättrad resiliens, skydd av kritisk infrastruktur och ett fördjupat samarbete mellan allierade. Men en av de tydligaste lärdomarna från Ukraina är samtidigt att ett starkt försvar är så mycket mer än bara väpnade styrkor.
Moderna konflikter suddar ut de gamla skiljelinjerna mellan civilt och militärt. Kritisk infrastruktur, försörjningskedjor, kommunikationsnätverk, industrin och allmänhetens förtroende kan alla bli måltavlor för de som vill undergräva vår säkerhet och stabilitet. Nationell resiliens är därför inte bara en inrikespolitisk fråga – det är ett operativt krav.
Sveriges väletablerade totalförsvarsmodell och Storbritanniens ansträngningar för att stärka den nationella resiliensen återspeglar samma förståelse: för att försvara ett land krävs det att regeringen, försvaret, industrin och samhället går ihop och samarbetar.
För Nato får detta direkta operativa konsekvenser. Ett starkare försvar av norra Europa förutsätter att det finns fungerande hamnar, flygplatser, järnvägar, vägar, kommunikationer, energiförsörjning och logistik. Sveriges strategiska läge gör det möjligt att ta emot, flytta och underhålla de allierade styrkor som är särskilt viktiga för alliansens försvarsplaner.
Ledstjärnan för vår gemensamma ambition är att ligga i framkant av den tekniska utvecklingen och för detta är industriell kapacitet helt avgörande. I Europa bidrar ökade försvarsinvesteringar till större produktion, snabbare innovation och till att stärka förmågan att utveckla och upprätthålla de resurser som våra väpnade styrkor kräver.
Storbritannien och Sverige har världsledande försvarsindustrier och ekosystem för försvarsinnovation. Genom ett nära samarbete kring framväxande teknologier kan vi stärka Natos övertag och samtidigt skapa möjligheter för innovation och tillväxt. Det handlar inte om att förbereda sig för krig. Det handlar om att förebygga det.
Militär förmåga skapas inte enbart av utrustning. Ytterst beror denna förmåga på människorna. Att få träffa svenska värnpliktiga ger värdefulla insikter i Sveriges syn på militärutbildning, mobilisering och förbandsproduktion. Vår arbetskraft ser olika ut, men vi delar många utmaningar: att rekrytera, utbilda och behålla den personal som krävs för att bygga kompetenta och insatsberedda väpnade styrkor.
Nu när det europeiska försvaret växer måste personal, infrastruktur, materiel och utbildning utvecklas gemensamt. Nya plattformar och avancerad teknologi ger bara operativ effekt om de hanteras, underhålls och utvecklas av välutbildad och kompetent personal.
Historien har upprepade gånger visat att svaghet kan leda till aggression, medan styrka bevarar fred. Syftet med avskräckning är enkelt: att övertyga våra motståndare om att priset för aggression vida överstiger den eventuella vinsten.
Det är därför Storbritannien och Sverige fortsätter att investera i väpnade styrkor, stärka allianser och fördjupa samarbeten med partner i och utanför Europa. Det är därför Nato är viktigt. Det är därför JEF är viktigt. Och det är därför resilienta samhällen är viktiga.
Europa står inför stora utmaningar, men har också de partnerskap, förmågor och den beslutsamhet som krävs för att klara av dem. Genom att investera i folk, samhällen och försvar stärker vi Europas norra flank och skickar därmed ett tydligt budskap: aggression kommer inte att lyckas.
Fred bevaras genom enighet, beredskap och beslutsamhet. Säkerhet är inte någon annans ansvar. I osäkra tider är viljan att stå enade vår största styrka.
Sir Richard Knighton, Air Chief, Marshal, Storbritanniens försvarschef
Michael Claesson, Överbefälhavare, Sveriges Försvarsmakt