Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
REPLIK | PENSIONER
PRO:s ordförande Åsa Lindestam har rätt i en sak (SvD Debatt 26/9): förtroendet för pensionssystemet är lågt. Men det är inte dagens pensionärer som har störst skäl att misstro det. Det är dagens unga.
Pensionsgruppen skapades för att man inte skulle kunna göra stora förändringar i pensionssystemet med en enkel majoritet. Det finns goda skäl till det. Systemet ska vara stabilt och förutsägbart. Det blir inte bra om varje val resulterar i nya vinnare och förlorare.
Inkomstpensionen är ett fördelningssystem, där kronorna som dras på dagens löner i princip går direkt till dagens pensionärer. Den som betalar in får i gengäld rätt till en andel av vad framtidens arbetande ska betala.
PRO vill höja pensionen för dagens pensionärer, som redan har tjänat in sina rätter. Det går bara genom att bryta principen att pensionen ska spegla livsinkomsten. Resultatet blir en ren överföring från unga till gamla. Förbättringar av dagens pensioner kan därmed leda till försämringar för framtida pensionärer.
Kalkylen går nämligen inte ihop. Fruktsamheten var 1,43 barn per kvinna förra året. I dag går det ungefär två och en halv personer i arbetsför ålder på varje pensionär, men fortsätter det så här kommer det att bli betydligt värre om några decennier. Enligt mina beräkningar kan vi som är födda på 1990-talet räkna med att få ut omkring 65 öre för varje krona som vi betalar in till inkomstpensionen. Varje extra krona som slussas in i systemet nu förstärker orättvisan.
Samtidigt är dagens pensionärer den rikaste generation som någonsin levt. De har haft bostads- och börsuppgången i ryggen. De unga som ska betala notan har däremot svårt att ens ta sig in på bostadsmarknaden. De pensionärer som faktiskt har det knapert hjälps bäst med riktade insatser såsom bostadstillägg. En generell avgiftshöjning kommer till största delen att gå till dem som redan har det gott ställt.
Lindestam menar att pensionsgruppen präglas av ”vill minst-ism” och förordar att majoriteten ska börja köra över nejsägarna. Men majoritetsstyre fungerar dåligt när en växande väljargrupp kan rösta sig till en annan grupps inkomster. Det gäller särskilt när den grupp som drabbas delvis saknar rösträtt och delvis inte ens är född ännu. Pensionärer utgör i dag 2,3 miljoner väljare, och väljarkåren åldras. Pensionsgruppen är inget demokratiskt underskott. Det är ett minoritetsskydd.
Jag försvarar inte systemet som det ser ut. Det behöver reformeras, men de reformer som krävs är motsatsen till vad PRO föreslår. I stället för att pumpa in mer pengar i ett fördelningssystem som vilar på allt färre axlar bör en allt större del av avgifterna gradvis gå till premiepensionen, där var och en sparar till sig själv. Nationalekonomen Jacob Lundberg har visat att en sådan övergång är möjlig och skulle ge högre pensioner. Processen kommer dock att ta decennier och kräver en bred överenskommelse. Det är just vad pensionsgruppen är till för.
Valet står mellan en sansad reform i dag och en panikartad i morgon när pensionerna börjar sjunka. Att lägga ner pensionsgruppen och låta varje ny riksdagsmajoritet skriva om pensionerna vore sämst av allt.
Rutger Brattström
programansvarig för internationell marknadsekonomi på Timbro
Läs även