Ekonomin
– Även om jag inte har så jättestora inkomster så har jag en väldigt bra ekonomi, säger Björn Ferry på telefon.
Du brukar säga att din skog växer med fyra procent per år. Är det så du tjänar pengar?
– Ja, skogen växer oavsett konjunktur och oavsett regeringar. Och så har jag inga lån längre, vilket är en enorm frihet. Jag behöver inte vakna varje morgon med en hemskhet i mitt bröst, som Kjell Höglund sjunger. Den är bra, har du hört den?
Ja.
– ”Det är skönt att våga bli förtvivlad. Att känna sig verklig”. Det kan du tänka på. I gråten kommer det mänskliga fram.
Fick du många skambud under karriären?
– Nej, inget som har med porr att göra.
Jag menar om du fick 2 000 kronor för något som var värt 40 000.
– En gång skulle jag få 5 000 kronor för att ha en logga från ett mejeri på min takbox. Och då skulle jag också åka upp till ett event i Skellefteå och vara med en hel dag. Det var fan inte rimligt. Eller när man åkte runt på skogsmässor för förbundets räkning och stod där som en jävla idiot. Back in the days var allt lågbudget. En gång kom ett gäng från hela Sverige, massa halvfulla gubbar som sprang fram och tillbaka och testade att skjuta med mitt tävlingsgevär. Jag skickade en faktura på 3 000 kronor och de tyckte att det var alldeles för dyrt. De tyckte att jag skulle skämmas som tog betalt.
Hälsan
– Jag har ont i foten.
Har du snubblat på en rot?
– Jag blev löpare och utmanade Sebastian Samuelsson på 10 000 meter. Vi var lika på upploppet, men han hade en bättre finish. Då blev jag taggad och skulle gå för svenskt rekord i herrar 50-klassen. Kjell-Erik Ståhl har det på 31.42 och jag sprang på 33.11 utan att ha tränat särskilt mycket.
Men så gick foten sönder?
– Ja. Jag har haft ont i 14 månader, så jag kan varken springa eller röja i skogen. Därför har jag blivit poddare.
Har du lagt ner löpardrömmen?
– Nej. Får jag kontinuitet och läser Almgrens bok och håller mig skadefri ska det kunna gå. Varför det nu skulle vara viktigt. Blir foten bra kommer jag att göra ett försök, blir den dålig igen så lägger jag ner det.
Har du haft någon konstig skada i karriären?
– Jag ramlade på rullskidbanan i Ruhpolding på hösten före OS 2010. Sex veckor i gips. Men innan jag drog till OS gjorde jag hundra kilo i bänkpress och sedan vann jag guld där. Jag blev lite lättare för att jag hade tappat några kilon på överkroppen.
Karriären
– Synd på foten, men jag gör annat.
Men din podd ”Ferry frågar” är fortfarande mindre än Johanna Nordströms. Kan du acceptera det?
– Ja.
Hur går det för ditt favoritlag?
– Jag hejade på Björklöven i ungdomen. Jag minns SM-guldet 1987. Det har varit några tvivelaktiga decennier, men nu är de tillbaka. jag följer det bara med periferiseendet, men det är bra att de heter Björklöven. Det är ett genuint namn. Modo, vad fan, det är ju en fabrik. Skellefteå är inget lag. Men HV71 är också bra.
Växjö Lakers?
– Nej, det är påhittat. ”Nu ska vi göra NHL och åka ut ur ett monster”. Nej, Björklöven är bra.
Kärlekslivet
– Heidi var ute på tågluff till Barcelona och kom hem rosenkindad. Det var fantastiskt.
Är ni så förälskade som ni hela tiden verkar?
– Ja, jo. Man vet ju så jävla lite när man gör sina val, men jag har haft tur. Hon står ut med mig, så det här är för livet. Om inte hon hittar på något.
Framtidsplanerna
– Det stora på hemmaplan är att vi ska ta över morsfarsans hus och renovera det till framtidens hus, med solceller och batterier. Jag tycker också att skidskyttejobbet på SVT är kul. Det blev roligare när jag började träna som en tok, för då kom jag in i tänkandet igen. Man minns saker från karriären på något konstigt sätt. Ångesten. Syran i röven.
Har du andra planer som du vill förverkliga?
– Jag vill bli vis.