Efter att den omvalda talmannen Andreas Norlén nu tar nytt befäl över sonderingsrundorna kommer det sannolikt förr eller senare bli reella regeringsförhandlingar under ledning av S-ledaren Magdalena Andersson.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick till val på en rad skattehöjningar och nya skatter. I några fall är de tre partierna överens, exempelvis om bankskatt, höjd skatt på ISK och höjd marginalskatt på löner över 70.000 kronor i månaden. I en del fall är de inte det, till exempel är Socialdemokraterna officiellt emot en miljardärsskatt.
Hur en uppgörelse mellan alla fyra oppositionspartier kommer att sluta när det gäller dessa skatter går inte att prognostisera. Men om Centerpartiet vill komma ut ur dessa regeringsförhandlingar med respekten i behåll hos sina väljare måste partiet sätta kraft bakom de krav som är viktigast för företagande, sparande och kapitalförsörjning.
Sverige har fått en välfungerande kapitalförsörjning under det senaste decenniet. Svenskens medelförmögenhet har sjufaldigats sedan 1980. Sverige är det ledande landet i Europa när det gäller börsintroduktioner. Företagsägare har sedan länge slutat flytta utomlands. Det är accepterat att bli miljardär, och de gör hela landet rikare. De 200 rikaste betalar inkomstskatter som täcker halva ränteutgiften för statsskulden.
Sverige har inte kommit så här långt av en slump. Ett ymnigt pensionskapital har kunnat allokeras till lovande och framgångsrika företag tack vare ett regelklimat som sticker ut inom EU. Entreprenörer har kunnat utveckla sina affärsidéer. Startup-scenen är livaktig.
Viktigast är att de skadligaste skatterna är borta. Förmögenhetsskatten gjorde att kapital flyttade utomlands, arvsskatten slog mot familjeföretagen.
Det finns mer att göra. Marginalskatterna för inkomster är fortfarande mycket höga, vilket påverkar viljan att anstränga sig extra. De slår också direkt mot entreprenörer, eftersom det är just den högsta inkomstskatten som slår till inom ramen för 3:12-beskattningen. Kapitalskatterna är höga, internationellt sett, trots vänsterns försök att få dem att framstå som låga.
I de kommande regeringsförhandlingarna är det centralt att säga nej till de föreslagna vänsterexperimenten på skatteområdet. Här är därför en checklista för Elisabeth Thand Ringqvist (C):
—> Stoppa en försämring av systemet med investeringssparkonto, ISK. Oavsett om det handlar om en höjning av skattesatsen eller en sänkning av det skattefria beloppet skulle det vara en dålig signal till svenska folket. Det är som att säga att sparande inte längre ska uppmuntras. Det skulle också påverka tillgången på kapital för risktagande svenska företag. Centerpartiet bör förklara för sina förhandlingsparter att det finns mer än fyra miljoner ISK och att aktiesparande därmed är en folksport, ingen annanstans i Europa investerar folket så mycket på börsen. För övrigt tillhör den som har pengar på ett investeringssparkonto inte något skattefrälse – i tider av svag börsutveckling kan det snarare vara ofördelaktigt att ha sitt kapital på ISK.
—> Den tilltänkta bankskatten ska enligt S-förslaget tas ut på räntenettot, vilket därmed krymper bankernas marginal. Den kommer ofelbart att vältras över på bolånekunderna. Vänsterpartiet vill ha en skatt på bankernas ”övervinster”. C måste sätta stopp för dessa idéer.
—> S har bekräftat att de vill återinföra nedtrappningen av jobbskatteavdraget. Det medför en höjd marginalskatt med upp till 3 procentenheter. Statliga forskningsinstitutet IFAU har konstaterat att denna nedtrappning, som fanns under åren 2016–2024, ledde till att mindre arbete utfördes och därmed inte genererade några ökade skatteintäkter. Denna dumhet bör inte återupprepas, och C kan hjälpa de rödgröna partierna att förstå det.
—> MP och V vill införa en ”miljardärsskatt”. S har återkommande talat om att ”de allra mest förmögna” ska bidra mer. Oavsett utformning skulle en ny förmögenhetsskatt, förmodligen kombinerad med en exitskatt, vara ett dråpslag mot det svenska investeringsklimatet. Centerpartiet kan inte acceptera detta.
Elisabeth Thand Ringqvist är ordförande för ett ett parti som gick till val som företagarnas röst. Nu behöver C vara redo att skruva upp volymen. För att låna en ordvändning från partiets mest framgångsrika ledare, Thorbjörn Fälldin:
Ingen statsrådspost borde vara så åtråvärd för centerledaren att det är värt att dagtinga i dessa skattefrågor.