I morgon, onsdag, kallar omvalde talmannen Andreas Norlén partiledarna till nya överläggningar.
Magdalena Andersson har nämligen meddelat honom att hon ger upp sitt försök att bilda regering.
Det i sin tur beror på – Andreas Norlén.
Eller rättare sagt att Vänsterpartiet bestämde sig för att, liksom Tidöpartierna, rösta på honom som talman istället för på Socialdemokraternas kandidat Johanna Haraldsson. Det blev droppen av oenighet som fick bägaren att rinna över för Andersson.
Hänger du med? Om inte så är detta sammanfattningen: Centerpartiet och Miljöpartiet är sura på Vänsterpartiet, men surast av alla är Socialdemokraterna.
Nu ligger bollen hos Andreas Norlén. Efter onsdagens talmansrunda tar han beslut om vem som ska få ny chans att sondera möjligheterna att bilda regering. Efter valet 2018 tog de här turerna 134 dagar, litervis med kaffe och oräkneliga småkakor.
Den här gången vill Andreas Norlén att det ska gå betydligt snabbare. Vid en presskonferens på måndagskvällen berättade han vilka tre verktyg han har för att driva på processen:
• Utdela sonderingsuppdrag.
• Sätta kortare tidsfrister på dem än vad han gjorde 2018.
• Besluta om att riksdagen inom en given tidsfrist ska rösta om en statsministerkandidat oavsett om partier har kommit överens om att bilda regering eller inte. Detta kan göras max fyra gånger, sedan blir det extraval.
Med tanke på hur låst läget är i riksdagen, med flera partier som satt upp olika krav på en framtida regering, är risken stor att det blir flera sonderingsuppdrag och även statsministeromröstningar innan någon ger vika. Ju närmare de rödgröna partierna kommer en fjärde och sista statsministeromröstning, desto mer har de att förlora. För ett extraval kan kasta om spelplanen helt till deras nackdel.
Men det finns ett annat datum som ligger betydligt närmare i tid, och därför stressar Magdalena Andersson mer just nu:
Den 12 november.
Då måste budgetpropositionen för nästa år ha lämnats till riksdagen – oavsett om det finns en ny regering eller inte.
Om Andersson inte har lyckats bilda en sådan till dess, eller får med sig de andra rödgröna på ett gemensamt budgetförslag, får Ulf Kristerssons övergångsregering lägga budgeten. Även om en sådan väntas innehålla sparsamt med stora reformer, med respekt för den osäkra regeringsbildningen, vore det både snöpligt och förödmjukande för Andersson.
Hon och de andra rödgröna vill ju snarast möjligt ”byta riktning för Sverige”, som hon brukar säga. Färre skattesänkningar – mer pengar till välfärden. Budgeten är främsta verktyget för det.
Det är med andra ord inte alls så att det, som man kanske kan tro, har legat i Magdalena Anderssons intresse att få gott om tid på sig att komma överens med C, V och MP. För då kan det bli precis som det har blivit – att inget händer.
Hon får nu hoppas att Andreas Norlén, som hon inte ville ha som talman, hjälper henne att sätta fart på processen. Och Norlén har redan gett en fingervisning om att det kan bli så. Under onsdagens talmansrunda väntas nämligen inga långa gofikor.
Vatten är vad partiledarna kan räkna med.