I dokumentären ”Carola!” som nu går på bio nämner artisten Carola Häggkvist, 59, att hon fått veta att hon lämnades bort som nyfödd.
– Så det kunde ha blivit att jag faktiskt inte hade vuxit upp med mamma, pappa och syrran. Jag vet inte, säger hon i filmen.
I boken ”Jag är Carola”, som är den första halvan av hennes självbiografi, berättar hon mer.
”Mamma fick en så kallad förlossningspsykos, vilket innebär att man har svårt med anknytning till barnet, ofta helt utan anledning. Under en tid blev jag omhändertagen av någon annan”, står att läsa.
”Detaljerna har vi aldrig pratat om hemma, jag tror att det var för svårt, men jag har alltid undrat vem som tog hand om mig. I min fantasi var det kärleksfulla nunnor på ett kloster som bad för mig, och det bidrog till min starka gudstro.”
41 år senare stod Carola i kö på ett kafé i Bromma, dit hon precis flyttat.
Då knackade en främmande kvinna henne på axeln.
Och berättade:
– Det var där, tvärsöver gatan, som du togs om hand som bebis.
”Omtumlad”
Nu, 2008, var det en förskola. Men där låg tidigare Ängby spädbarnshem.
– Tack för att du berättade! Jag stod precis och funderade på vad det varit där tidigare, svarade Carola, enligt boken.
”Omtumlad gick jag över till förskolan Färjan och frågade. 'Ja, det stämmer att det var ett spädbarnshem här', sa kvinnan som öppnade. Jag fick namn, adress och telefonnummer så att jag kunde ringa rätt person på kommunen och få mer information, men jag gjorde aldrig det. Det räckte bra så här.”