Arbete pågår, även efter det här.
Hur bra Sverige är, hur långt Graham Potter har kommit, exakt åt vilket håll allt är på väg, hur det är meningen att det ska se ut när det är färdigt – mycket är fortfarande svårt att svara på, även efter en andra och bitvis imponerande seger inom loppet av bara några dagar.
När Nations League-spelet fortsatte mot Polen i Solna var det med en positiv vind som drog fram genom den andra halvleken och dröjer sig kvar i minnet medan publiken strosar mot pendelköerna, men som samtidigt sminkar över den första halvlekens bekymmersamma svajighet.
Att det slutade bra var ingen slump.
Sverige förbättrade sig på många sätt längs vägen, och alltsammans hade en segerorganisatör. Han är 22 år gammal, fyller 23 om någon vecka, spelar ordinarie i Premier Leagues mest progressiva klubb, har ett VM under bältet, och efter kvällens föreställning har han gjort sex mål på 27 landskamper.
Han heter Yasin Ayari, och han har blivit det här landslagets sammanhållande kraft.
Starten kom av sig
Polen dök upp med ett rätt sjavigt lag.
Med Kaminski och supertalangen Oscar Pietuszewski skadade ställdes Sverige mot en samling klubbadresser som inte höjde pulsen. Magdeburgs Zukowski längst fram, Tymoteusz Puhacz från azeriska Sabah till vänster, försvarare från Widzew Lodz och målvakt från saudiska Neom.
Nej. Vårens skrämselpropaganda om hur bra Jan Urbans lag egentligen är kändes mest som en gammal skröna.
Matchinledningen erbjöd inga tydliga anledningar att ompröva intrycket. Potters spelare trampade gasen i botten och öppnade målskyttet efter bara några minuter när Zenelis inlägg skarvades via Lindelöf till Benjamin Nygren som knoppade in den från nära håll.
Målet föll efter en period av intensiv press och initiativrikedom. Det var en start som bådade gott – men snart kom av sig.
Speluppbyggnaden var direkt dålig
Halvleken hade ett mönster som upprepade sig. Vi fick se ett Polen stressade som Sverige till enkla misstag eller trängda situationer, gång på gång på gång. Det ledde till mycket spel på Sveriges planhalva, där ett trevande bollinnehav åts upp av en aggressiv motståndare, som hotade runt straffområdet men ofta begränsades till svåra avslut utifrån.
Skälet till att det inte rasade in mål åt fel håll var halvlekens goda nyhet. Sveriges låga försvarsspel såg tryggt ut. Lindelöf och Starfelt stod rätt och vann många dueller.
Det sämre: Speluppbyggnaden var direkt dålig. Potters spelare vägrade söka Gyökeres med en längre boll, rotationerna och positionerna som skulle nysta upp alltsammans räckte inte.
Behövde en ny riktning i matchen
Ett polskt mål hängde i luften länge innan kvitteringen kom precis innan halvtid. Det var det minsta de förtjänade.
Så mycket farliga ytor hade de trots allt kommit åt att det 13:e avslutet blev ett för mycket när Sebastian Szymański skarvade in den vid Viktor Johanssons första stolpe.
Sverige behövde en ny riktning i matchen, mer att säga till om – och den enda lösningen var att spela bättre fotboll.
Så blev också fallet.
Andra halvlek var väsentligt bättre. Riktigt bra, till och med.
Den inleddes med mer ställningskrig än besvärlig polsk press, dels eftersom Potters spelare låg närmare sina motståndare och började vinna dueller, dels eftersom Gyökeres fick mer att jobba med, och dels eftersom Yasin Ayari skaffade sig makt över händelseförloppet.
De gånger Sverige lyckades trassla sig fram till bra lägen var det nästan alltid med en och samma spelare inblandad.
Att det var just Ayari som fick saker att hända kan inte förvåna någon. Han har varit genomgående bra i nästan varje landskamp han har spelat. Under Jon Dahl Tomasson var han en av få som inte lät sina prestationer dala av det allmänförvirrade tillståndet. Sedan Graham Potter tog vid har han sett ännu bättre ut: Mer utslagsgivande framåt, mer lik hela lagets hjärna och hjärta.
Här nådde den utvecklingen någon sorts fullbordat tillstånd.
Jakten går vidare
Framspelare, bollvinnare, avsändare av öppnande krosspassningar på 50 meter, länkspelare, förnuft bredvid Bergvalls impulsivitet och pressmaskin. Sveriges nummer 18 osar koncentration och ambition i varje del av spelet. Han tassade runt med sin intensiva blick, dirigerade sina medspelare, pekade, pratade och manade på – innan han tog emot en kort hörna från Nanasi, vände bort en motståndare och placerade in ledningsmålet vid bortre stolpen.
Det var Ayari som skickligt vinklade ut bollen till Zenelis inlägg innan 1-0. En kort stund efter sitt eget mål var han spindel i anfallet som mynnade ut i en mästerlig aktion från Patrik Wålemark – bra matchen igenom – vars inlägg nådde Gyökeres till punkterande 3-1.
Sverige har fått en finfin start på landslagshösten, speciellt resultatmässigt. Kvällens insats pekade i rätt riktning efter att ha drivit åt fel håll i 45 minuter, den slutar med fler utropstecken än frågetecken.
Jakten på stadga går vidare, likaså sökandet efter relationerna och den spelmässiga dynamik som ska skapa ett större lugn i prestationerna, som ska ge Potter en grundnivå att utgå ifrån och hans landslag möjligheter att uträtta saker framåt.
Han behöver spelare att bygga det lugnet runt, en centrallinje som kan bära lagets identitet.
Ingen har tvivlat på Ayaris förmåga att bli en knytpunkt den ryggraden, men här blev det tydligt att det inte är något förbundskaptenen eller någon annan behöver vänta på.