DN Debatt. ”Så får vi mer pang för pengarna på Sveriges vägar och spår”
DN DEBATT.
Spaltmeter har skrivits om Sveriges förfallande infrastruktur. Men glädjande nyheter: det är inte pengarna som är problemet. Vi måste däremot bli bättre på att prioritera, våga stoppa olönsamma projekt och satsa på det som gör verkliga nytta för samhället, skriver ekonomen Klas Eklund om en ny rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Nu stundar viktiga dagar för Sverige. En ny riksdag öppnar. En ny regering ska tillträda, nya beslut tas och ny färdriktning stakas ut.
Några av de kniviga frågorna rör Sveriges transporter. Hur ska järnväg och vägtrafik rustas? Hur ska resenärer kunna lita på att de kommer fram i tid? Och hur ska satsningarna finansieras – en fråga som tränger sig på efter en valrörelse fylld med löften och kommande stora utgifter för försvaret.
Här kan jag lämna glädjande besked. Infrastrukturen kan rustas utan betungande nya kostnader för skattebetalarna. Det är budskapet från en arbetsgrupp inom Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien IVA:s projekt ”Svenska framtider”.
I dag är underhållet eftersatt, nya projekt tar orimligt lång tid och blir ofta alldeles för dyra. Resenärerna plågas av försenade tåg, bilköer och osäkerhet om när man kommer fram. Godstrafiken på räls fastnar i stockningar och försvårar exporten.
Fakta.Rapporten
Rapporten är en fördjupning inom IVA:s projekt ”Svenska framtider”, som tecknar en bild av Sverige som teknik- och innovationsland under det kommande decenniet.
Bakom rapporten står en arbetsgrupp med Klas Eklund som ordförande och Pontus Braunerhielm, Maria Börjesson, Karolina Ekholm, John Hassler, Eva Lindström, Peter Norman och Annika Winsth som ledamöter.
Ledamöterna har bidragit med sin expertis till rapporten, men enskilda medlemmar i gruppen delar dock inte nödvändigtvis hela analysen eller står bakom samtliga rekommendationer.
Det vanliga svaret på problemen är mer pengar: låna mer eller höj skatten. Men rapporten visar att det inte råder brist på pengar. Problemet är i stället att de slösas bort på ett antal stora projekt med låg samhällsnytta; investeringar som tränger ut både underhåll och många mindre förbättringar som skulle ge bättre resultat. Den senaste nationella planen för infrastruktur – över 1 100 miljarder kronor – går med förlust. För varje satsad krona ger den bara tillbaka 70 öre. Svenska folket förlorar en tredjedel av det som sätts in.
Att kasta in mer pengar i ett dåligt fungerande system är inte så förnuftigt. I stället bör politikerna och Trafikverket prioritera hårdare bland projekten. De som ger högst nytta (mätt med vad som kallas nettonuvärdeskvot) ska väljas först. Det är en fördel att förstärka underhåll och göra mindre investeringar innan beslut om stora nyinvesteringar tas. Våga samtidigt stoppa projekt med låg eller negativ nytta. Ett exempel: avbryt det dyra järnvägsbygget Borås-Göteborg. Det kostar 1 miljon kronor per meter (!) och ger tillbaka 4 öre per satsad krona. Lägg pengarna på mer lönsamma projekt.
Ett skäl till att projekt blir dyra – framför allt under planeringsfasen – är att planer överklagas, omprövas och rivs upp under resans gång. I ett system med 21 regioner, 290 kommuner och ett otal myndigheter och privata aktörer som har rätt att överklaga allt tar det orimligt lång tid att genomföra arbetet. Flera ”riksintressen” kan kollidera och förorsaka handlingsförlamning; det gäller både transporter och energi.
Det krävs därför en hårdare nationell styrning av stora projekt. Antalet sakägare med rätt att överklaga bör minskas. Regeringen måste våga väga olika intressen mot varandra. På sikt behöver Sverige en större förvaltningsreform, där olika instanser inte blockerar varandra.
Affärsmässigheten kan förstärkas genom en ny myndighet med rätt att bolagisera projekt, med professionell upphandling, hårda kontrakt, rätt att förvärva mark, sätta brukaravgifter och generera intäkter för att finansiera nya projekt. Både Danmark och Norge har positiva exempel vi kan lära av. Med fler projekt på bolag kan kapitalmarknaden finansiera en större del av investeringarna och sätta tryck på högre effektivitet.
Utnyttjandet av infrastrukturen bör prissättas bättre, i första hand för att minska trängsel, i andra hand för att delfinansiera nya, avgiftsbelagda projekt. Användarna bör vänja sig vid banavgifter, vägtullar och trängselskatter.
När dessa allmänna råd omsätts till verklighet faller ett antal konkreta rekommendationer ut.
● För vägnätet bör man se till att pulsådern E4 har god säkerhet och kapacitet, med en rad nya förbifarter. Undersök möjligheten att förlänga vägen med biltunnel från Helsingborg till Helsingör – ett projekt som kan läggas på bolag och avgiftsfinansieras. Renovera Södertäljebron och bygg en kompletterande bro.
Runt Stockholm bör Tvärförbindelse Södertörn byggas, efter många förseningar. Österleden i Stockholm är dyr men kan kanske bli lönsam om kostnader kapas. Testa att lägga utformning, bygge och drift i bolag och finansiera med brukaravgifter.
● Malmbanan drabbas ofta av stopp på grund av dåligt underhåll. Låt LKAB ta över driften av banan och finansiera köpet på kapitalmarknaden. Öka kapaciteten och flexibiliteten på stambanorna. Förbättra förbindelserna till Köpenhamn och Fehmarn Bält så att inte proppar bildas när kontinenten kommer närmare. Bygg mer kapacitet uppåt landet. Utnyttja möjligheten att lägga banavsnitt som bolag och avgiftsfinansiera.
● Göteborgs hamn är ett riksintresse (inte minst för försvaret) och bör inte styras av kommunala överväganden. Villkoren för Gotlandstrafiken bör omförhandlas för att sänka biljettpriserna på färjan.
● Inrikesflyget fungerar dåligt. Nästan alla flygplatser går med förlust. Förbättra Arlandas tillgänglighet och se till att flygplatsen prioriterar resenärer snarare än kringförsäljning och fotvandringar. Om detta genomförs kan Bromma läggas ned och bebyggas med bostäder. Kastrup fungerar bättre än Sturup för de flesta i södra Sverige. Endast om försvarets krav på redundans kräver en extra flygplats i södra Sverige bör Sturup behållas.
Således en blandning av sött och salt. Uppgiften är att få till stånd en strategi där de olika trafikslagen samverkar på ett sätt som gagnar Sverige som helhet. När det offentliga också ska finansiera försvar, energi, utbildning och omsorg bör skattebetalarnas och kapitalmarknadens pengar användas så effektivt som möjligt. Sveriges infrastruktur förtjänar bättre fokus, hårdare prioritering och större nationellt engagemang. Det är fullt möjligt. Det går att få mer pang för pengarna! IVA:s nya rapport är ett avstamp för att åstadkomma detta.