Efter en kort släng av depression under söndagen, när mittbackskrisen fördjupades och Alexander Isak åkte hem efter att ha gläntat på dörren till något stort, så kom måndagens insikter lagom till matchdags.
Det kunde vara värre.
Av alla saker vi kunnat vara (höjdhoppare, Magdalena Andersson, Manchester City, ny tysk förbundskapten, Carl-Oskar Bohlins högstadielärare) så är tabelledare i Nations League ändå ganska okej.
Sverige kunde också varit Polen.
Det är värt att påminna om det. Dels om den ukroniska historieskrivningen där Polen faktiskt vunnit kvalmatchen på nationalarenan i våras. Det kunde hänt, det kunde verkligen hänt, och då hade det varit jag som suttit här och skrivit rubriker som mina högt värderade kollegor på Przegląd Sportowy gjort det senaste dygnet:
”Polen har rasat ner i intet och mediokritet” eller ”nästan allt kring landslaget är negativt, och nu väntar det där förbannade Sverige”.
Det är ett deprimerat fotbollsland som skickar ut sina bästa spelare för att möta Sverige i Solna i kväll. De har gjort en platt hemmamatch mot Bosnien (0–0), de har en Lewandowski-fråga (han såg ut som Cristiano Ronaldo i fredags, och inte på det bra sättet), och det finns som vanligt stormar kring förbundet. Det är fylla, inspelningar, nu senast anklagades förbundsbasen Cezary Kulesza för att ha ”bytt ut ett barn” när lagen skulle tåga in med maskotarna till Bosnien-mötet.
Det där sista har jag förståelse för i och för sig. Må den som aldrig velat byta ut ett barn kasta första stenen osv.
Sverige är inte där, våra problem har mjukare kanter.
Tror Potter undviker plotter
Graham Potter tog Sverige till VM, fick förtrollade sommarveckor tillsammans med sin trupp och en smekmånad som på sätt och vis fortfarande pågår, även om han inte märkt det själv. Och om Polen diskuterar hur slut Lewandowski är, hanterbart eller ohanterligt, så kommer Sverige att gå in till den här matchen med ett både yngre och tyngre enmansvapen längst fram.
Viktor Gyökeres är 28 år, han gjorde en väldigt bra dålig match – eller dålig bra – mot Rumänien senast. Lite matchotränat kantig, men konstant i nyttig rörelse, tillgänglig som targetspelare och opportunistiskt målskytt och matchhjälte.
Minuterna han fick då kommer han att ha nytta av nu. Och Sverige måste ha nytta av honom, nu när Isak saknas.
Det är negativt för landslaget, förstås, men det behöver inte bara vara en nackdel för Gyökeres själv. Alla vet hur väl han trivs med att vara den ensamma pansarvagn som går i täten för sitt lag.
Jag tror att Potter helst undviker att plottra för mycket den här gången. Fyrbackslinjen har tjänat honom väl, Benjamin Nygren är en rimlig ersättare till Isak – eftersom det samtidigt löser balansfrågan ganska enkelt. Nygren är mer van vid rollen som skuggspets, länkspelare, ett mellanting mellan mittfältare och anfall. Mot Polen, som är bättre än Rumänien, kan det vara alldeles lagom att använda honom som komplement till Gyökeres.
Polen kommer att spela sitt 4–2–3–1, jag antar att Carl Starfelt startar i mittförsvaret igen och att Bergvall-Ayari får fortsatt förtroende som mittfältstandem.
Nu kan de få välkommen och större hjälp av en defensivdroppande Nygren. Sverige behöver bli tätare, Potter vet det, och det här kan vara ett steg mot det. Varje nackdel har sin fördel, som bekant.
Legendariskt peptalk
Sverige är inte ett deprimerat fotbollsland, här finns tillräckligt med optimism för att hoppas på en hållen nolla, sex poäng på två matcher, ett nybildat och spännande mittfältspar och en förlöst Gyökeres.
Vi är ”det där förbannade Sverige”, landet som Polen åkt vinstlöst hem från varenda gång sedan 1930. De tio senaste gångerna har Sverige gjort i snitt tre mål framåt, och vunnit åtta av gångerna.
En av de mest legendariska berättelserna om Sir Alex Fergusons ledarskap handlar om hur han inför en match mot Tottenham gav ett peptalk som var exakt tre ord långt:
– Lads, it’s Tottenham. Grabbar, det är Tottenham.
I kväll fortsätter Graham Potter bygga ett landslag som ska ta tillbaka sin plats bland de nästan-stora i Europa. Han gör det med att ta emot en skakad motståndare på hemmaplan, och det finns väl ingen större anledning att be om ursäkt för någonting alls. Gå in, var noggranna defensivt, mata Gyökeres framåt.
Grabbar, det är Polen.