När pandemin kom låg Josephine Bornebusch på golvet och trodde att världen skulle gå under. Tre dagar senare började hon slarva med munskyddet. Några år senare bröt kriget i Ukraina ut. I panik letade hon efter närmsta skyddsrum och började bunkra vatten. Det har nu dunstat för länge sedan.
– Vi är som guldfiskar, suckar hon. Hur snabbt kan vi egentligen balla ur, för att sedan låtsas som ingenting?