Det är glädjande att Håkan Boström medger att en mittenregering kan vara en väg framåt. I vår debattartikel i SvD lyfter vi Danmark som ett framgångsrikt exempel att hämta inspiration ifrån, och Boström adderar Finland. Däremot har han fel när han landar i slutsatsen att en ny Tidöregering med stöd av SD och C är det närmaste vi kan komma en sådan mittenlösning. De senaste fyra årens politik borde vara tillräckliga bevis.
Det finns inget som är mitten med att människor som gjort rätt för sig utvisats till skurkstater eller att klimatomställningen avstannat till förmån för bensinpopulism. Dessutom är det inte en ny Tidöregering som ligger på bordet, eftersom Ulf Kristersson redan lovat bort ministerposter till SD.
Boström menar att om en mittenregering blir för bred leder det till en kortslutning av demokratin och att ytterkanterna gynnas ännu mer, och tar Tyskland som exempel. Han har en poäng; det är viktigt att det finns en anständig opposition i svensk politik så att inte det enda alternativet är höger- eller vänsterpopulister.
Men för att jämförelsen med Tyskland ska hålla skulle S och M, giganterna i svensk politik, behöva ingå allians. Vår artikel handlade om en mitten bestående av fem partier – MP, S, C, KD och L.
Boström avfärdar en sådan lösning som osannolik, men medger att en konstellation över blockgränsen skulle vara betydligt mer handlingskraftig än en regering där C behöver kompromissa med V.
Visst har han rätt i att en fempartiregering vore osannolik, men det förefaller ju de flesta regeringskonstellationer vara just nu.
Inför valet flörtades det febrilt vänsterut från KD-ledaren Ebba Busch. Att KD skulle vara beredda att ta steget över om det vankas ministerposter är fullt tänkbart, MP lär heller inte vara svåra att övertyga. Då återstår Liberalerna, och om det är något de senaste åren har visat är det att L är ett parti med tänjbara röda linjer.
En sådan regering borde kunna enas om att sänka utsläppen, bygga ut energiproduktionen, få fler i arbete och stoppa utvisningspolitiken.
För att Sverige ska få en ny regering kommer någon av alla röda linjer behöva suddas ut. Det bästa vore om det blir den som går mellan blocken.
Matilda Molander är vd för tankesmedjan Fores
Eric Luth är vice vd
***
Håkan Boström svarar: Fores idé om en mittenregering framstod som mer sannolik, om inte helt enkel då heller, innan vi fick ett så jämnt valresultat. Nu framstår den som väldigt osannolik. En fortsatt Tidöregering framstår då som mycket mer realistisk. Den skulle till skillnad från tidigare ha en rödgrön majoritet emot sig i riksdagen och därmed inte kunna driva igenom de migrationsförslag som Fores motsätter sig, samtidigt som den skulle kunna driva en mer liberal ekonomisk politik. Det är helt enkelt en lösning som även Fores borde kunna se fördelarna med.