Selmas val
Manus, regi: Torbjörn Lindberg. Scenografi: Marta Cicionesi. Kostym, mask, rekvisita: Elin Adler. Ljusdesign, teknik: Mikael Wallershaus. Komposition: Martin Brandqvist, Emil Brandqvist. Koreografi: Jonas Svensson. I rollerna: Sara Backlund Hammar, Elodie Terselius, Torbjörn Lindberg.
Teater Sagohuset, Lund, t o m 4/10.
Boel Gerell är författare och scenkonstkritiker på kultursidan.
Under några år i livet är skolan hela vår värld. Ett hus med korridorer, skåp och salar. Blinkande lysrör, kalabalik och knuffar och lagar som inte har något med läroplanen att göra.
På högstadiet som Teater Sagohuset tar oss till i nya pjäsen ”Selmas val” vet alla vad som gäller. Att sätta sig upp mot skolans kung Zeke gör man bara inte. Och gör man det ändå kommer det att kosta: stryk förstås men det är det lindrigaste. Det kan bli mycket värre och vill det sig riktigt illa slås man sönder för alltid.
Berättande varvas med gestaltande när situationen steg för steg ställs på sin spets. Oliver (Sara Backlund Hammar) har kommit i vägen för Zeke och nu ska han ”plockas” och tystas en gång för alla. Problemet är att Zeke berättar detta för Selma, varför vet han inte riktigt själv. Och vad ska hon göra med informationen?
I rollen som Zeke ses Torbjörn Lindberg som dessutom skrivit manus och regisserar pjäsen. Här blir han en trovärdigt livsfarlig mobbare, med en svag glimt av mänsklighet i mötet med Selma som gärna fått göras tydligare. Som Selma ses Elodie Terselius, nyutexaminerad från Teaterhögskolan i Malmö och ett vitalt tillskott till ensemblen.
I hennes engagerade gestaltning blir valet en angelägenhet för oss alla. Gör hon något, kan hon själv råka riktigt illa ut. Och gör hon inget, blir hon medskyldig i det som ska hända Oliver. En universell frågeställning och samtidigt ett specifikt problem som tycks fånga niondeklassarnas totala intresse vid skolpremiären.
Bäst fungerar pjäsen när den behåller det benhårda greppet om situationen. I en lite luddig utvikning förs vi med till den afrikanska savannen där mod lönar sig dåligt och de försiktiga djuren är de som överlever och kan föra sina gener vidare. Och varför ändra ett vinnande koncept nu?
Genom Martin Brandqvists och Emil Brandqvists oroväckande kompositioner förstärks faran i berättelsen och det är överlag ett bara alltför realistiskt skräckscenario som skissas upp. Lärare finns men väljer att se bort, för att inte råka illa ut själva och vare sig Oliver eller Selma kan förvänta sig någon hjälp från vuxenvärlden.
Så hur gör Selma då? Och hur hade vi själva gjort? Det här är en pjäs som inte låter någon slippa undan genom enkla svar. Och som tar de ungas verklighet på allvar så som den faktiskt kan vara, på liv och död.