Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nooshi Dadgostar har visat att Vänsterpartiet menar allvar. Partiledningen har rustat sig i fem år för den strid som nu trappas upp till en ilsken politisk drabbning. Att V backar upp moderaten Andreas Norlén som talman speglar den bottenlösa misstro V-ledningen sedan länge känt mot Socialdemokraternas avsikter.
Dadgostars drag har två syften. Det ena är att – på ett sätt som inte kan misstolkas – visa att V är beredda på hårda tag för att få sin vilja fram i den kommande regeringsfrågan.
Det andra handlar om bristen på tillit. V-ledningen misstänker att en socialdemokratisk talman kan påverka regeringsbildningen till sitt eget partis fördel.
På måndagen kom så Magdalena Anderssons motdrag. Hon lämnar ifrån sig uppdraget att sondera för en ny regering och motiverar det med att V bildat en ”ny konstellation” med Moderaterna.
Också S-ledarens agerande har två syften.
Andersson har insett att hon är chanslös i en första statsministeromröstning. Med Andreas Norlén som talman skulle den inte dröja särskilt länge och behöva slutföras innan S-ledaren haft en chans att förena de stridande viljorna i sitt tänkta regeringsunderlag.
Nu hoppas hon att sonderingsuppdraget i stället går till Ulf Kristersson, och att M-ledaren ställs till en statsministeromröstning – en omröstning han med all sannolikhet förlorar. På så sätt kan Andersson stå vid sidan av medan processen rullar ett steg närmare ett extraval och trycket därmed ökar på både V och C.
I förbifarten tvingas Kristersson utreda om Centern kan förmås att byta sida. När det visat sig att det inte går blir det också svårare för Centern att hävda att de har något alternativ till ett nära samarbete med Vänsterpartiet.
Även om sonderingsuppdraget återgår till Magdalena Andersson efter en omröstning om Kristersson återstår ändå tre omröstningar för de partier som vågar gå hela vägen. Därför talar mycket för att det åtminstone behövs två misslyckade försök innan pressen blir tillräcklig för att få någon att kliva över sina röda streck.
För det andra vill Socialdemokraterna driva opinion mot Vänsterpartiet. S-ledningen hoppas att debatten om valet i Dalarna tillsammans med V-stödet till Andreas Norlén ska göra vänsterväljare förbannade och pressa ner Vänsterpartiet i kommande opinionsmätningar. Inför ett eventuellt extraval kan opinionssiffror få betydelse för hur hårt ett parti vågar köra.
Bakom det kalla kriget finns också den kyliga kalkylen. Hos alla inblandade partier.