Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | VALET 2026
Jag har varit förtroendevald sedan 1991. Tidigare förtroendevald såväl i region Stockholm som i Stockholm stad. I dag är jag gruppledare i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd och avslutar nu mitt sista politiska uppdrag. Efter mer än tre decennier i politiken har jag beslutat att lämna Liberalerna. Jag gör det med respekt för den socialliberala tradition som jag själv står för, men också med en stark övertygelse om att den politiska kampen för öppenhet, frihet och lika möjligheter måste fortsätta.
Jag lämnar också plats åt en yngre generation. Det gör jag med både glädje och stolthet. Jag vill se fler unga människor med olika bakgrund ta ansvar och kliva fram i svensk politik. Samtidigt är det svårt att bortse från att många unga med invandrarbakgrund fortfarande inte känner sig fullt ut välkomna i de borgerliga partierna. Det borde bekymra alla som tror på ett öppet och inkluderande samhälle.
Idag, den 28 september, har den nya svenska riksdagen samlats. Bland de invalda finns flera personer med somalisk bakgrund. För en generation unga svenskar med rötter i Somalia är det en betydelsefull förändring. Människor som tidigare sällan syntes i landets politiska maktcentra finns nu representerade i den institution där de nationella besluten fattas.
Under de senaste decennierna har personer med somalisk bakgrund etablerat sig politiskt i flera västländer – bland annat i Finland, Kanada, Norge, Storbritannien, Sverige och USA. De finns i nationella parlament, regionala församlingar och kommunala politiska församlingar.
Det visar att en generation som kommit till västvärlden också söker inflytande genom demokratiska institutioner. Trots detta möts somaliska politiska framgångar i Sverige ibland av en särskild förklaringsmodell: ”klanröster”.
Självklart ska misstankar om valfusk och otillbörlig påverkan tas på allvar. Men sådana påståenden måste bygga på konkreta omständigheter och belägg. En kandidats etniska bakgrund kan inte i sig förklara hur väljarna har röstat.
Det finns också en risk i att beskriva somalier som en politiskt enhetlig grupp. Somaliska väljare, liksom andra väljare, har olika politiska uppfattningar och röstar på olika partier. Att människor känner samhörighet genom föreningar, lokalsamhällen eller sociala nätverk är inte i sig ett tecken på odemokratisk mobilisering.
Den relevanta frågan borde därför vara densamma som för alla andra folkvalda: Vilken politik företräder kandidaten? Hur har kampanjen bedrivits? Har valet gått rätt till? Och vilket förtroende har väljarna faktiskt gett personen?
Det är också viktigt att se vad representationen betyder för nästa generation.
En ung person som är född och uppvuxen i Sverige och ser någon med liknande bakgrund ta plats i riksdagen kan få en konkret bild av att politiken är en möjlig väg även för honom eller henne. Det är en central del av demokratisk integration: att människor inte bara har rösträtt, utan också upplever att de kan representera andra och själva delta där makten utövas.
Efter 35 år som förtroendevald avslutar jag nu mitt sista politiska uppdrag. Jag gör det med förhoppningen att nästa generation ska få större möjligheter än den generation som kom före dem. De ska inte behöva känna att deras bakgrund gör dem mindre självklara i politiken.
Sverige bör kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Somaliska politiker ska granskas lika noggrant som alla andra. Men de ska också bedömas på samma grunder som alla andra.
Om det finns bevis för oegentligheter ska de granskas. Om det saknas sådana belägg bör vi vara försiktiga med att låta föreställningar om ”klanröster” bli den huvudsakliga förklaringen till politisk framgång. Somaliernas väg in i politiken är inte ett undantag från den svenska demokratin. Den är en del av den.
Efter mer än tre decennier i politiken lämnar jag mitt uppdrag med både glädje och vemod – glädje över att se en ny generation ta plats, men vemod över att så många fortfarande inte känner sig fullt ut välkomna.
Det är dags att öppna dörrarna bredare. Inte bara för somalier, utan för alla unga som vill bidra till Sverige och vår demokrati.
Fatima Nur
Liberalerna i Hässelby-Vällingby
Fotnot: Fatima Nur sommarpratade i P1 den 6 juli 2004.