Svar på kommunalrådet Sedat Arifs (S) Bostad först är inte problemet – det är vägen in som in sin tur var svar på Bostad först får inte bli droger först.
Sedat Arif har rätt: lågtröskelboenden är inte Bostad först. Men hans svar missar varför människor fastnar där, i miljöer som riskerar att fördjupa beroendet.
Jag har arbetat inom Malmös socialtjänst och mött problemet. Den som vill bort från drogbruk i boendemiljön möter krav på drogfrihet för att få ett drogfritt boende, utan att alltid få information om att ansöka om Bostad först.
Min erfarenhet är att personal kan anse att bruket måste vara mycket omfattande innan Bostad först blir aktuellt. Samtidigt kan tidigare boendeproblem tala emot en egen lägenhet. Personen riskerar att bedömas som både för frisk och för sjuk för ett eget hem.
Malmös bostadsbrist och för få Bostad först-lägenheter måste också vägas in. Enstaka hyresvärdar räcker inte. Staden behöver inleda dialog med fler hyresvärdar och utöka antalet Bostad först-lägenheter. Knappa resurser och hög belastning riskerar att höja organisationens trösklar, skärpa bedömningarna och försämra insatsernas kvalitet.
Enligt Socialstyrelsen ger Bostad först en varaktig bostad utan krav på föregående drogfrihet eller ”redo för att bo”. Stöd och behandling anpassas efter behoven. Bostaden ska ge förutsättningar för återhämtning. Malmös publicerade kriterier kräver inte heller ett aktivt, grovt bruk.
Krav på att först bevisa sin förmåga håller trappstegstänkandet vid liv. Den som vill lämna en destruktiv miljö behöver hjälp innan situationen förvärras.
Arif beskriver valet som gatan eller bemannat boende. Hur ska fler få det tredje alternativet han försvarar?
Se till att personer i målgruppen får information om Bostad först och möjlighet att ansöka. Följ upp vilka hinder de möter. Ingen ska behöva krascha för att få ett eget hem.
Omneah Al-Mansoori, socionomstudent, Lund