Sverige har sitt sämsta resultat i läsförståelse sedan Pisamätningarna, den internationella undersökningen av 15-åringars kunskaper, startade år 2000.
Segregeringen tilltar, de duktigare har blivit sämre och andelen som inte når en grundläggande läsnivå har ökat till en tredjedel.
Skärmarnas intåg i samhälle och skola lyfts alltmer fram som en problematisk faktor.
Efter att mätningen presenterades attackerade politiker genast varandra med häpnadsväckande okunnighet. Från skoldebattörer och forskare blandas insiktsfulla kommentarer med egna syften och rent tyckande.
Men hur är det? Har användningen av skärmar, särskilt uppkopplade skärmar, någon påverkan på utvecklingen av läsförmåga och läsförståelse hos barn och unga? Frågan är komplex, men vissa saker är fakta.
1. Läsning går hand i hand med fokus och uthållighet. För att lära sig läsa och utveckla läsförståelse behöver man fokusera på texten som ska läsas och hålla kvar det över tid utan att tappa orken. Omvänt är läsning ett kraftfullt sätt att träna och utveckla förmågan till fokus och uthållighet. Det kan utvecklas till en positiv spiral där den egna läsningen och förmågan att själv reglera sitt fokus och sin uthållighet växelvis stärker varandra.
Ju bättre någon blir på att läsa, desto bättre blir personen i fråga på att ta in och bearbeta information i vidare mening: på att tänka abstrakt, hantera tidsperspektiv och planera. Sammanfattningsvis stärks förmågan att tänka.
Användandet av uppkopplade skärmar, på fritiden och i skolan, har en direkt påverkan på barn och ungas förmåga till fokus och uthållighet. Varje timme som läggs på att passivt konsumera mer lättsmälta digitala medier innebär ett förlorat tillfälle att träna fokus och uthållighet. Till det kommer de digitala algoritmerna som med sitt höga tempo och snabba belöningar ytterligare försvårar utvecklingen av dessa förmågor. Risken är att det med tiden blir allt svårare att ta sig an sådant som är mer utmanande och långsammare med belöningar, som att kämpa med utvecklingen av sitt läsande genom att läsa allt längre texter som det kan ta tid att komma in i.
Barn och unga kan knappast klandras när en hel värld av passiv mediekonsumtion är uppdukad en knapptryckning bort, och samhället kan knappast styra hur barn och föräldrar använder digitala medier hemma.
Det gör att skolan idag är den enda plats där det går att säkra att alla barn och unga får en paus från den digitala världen.
2. I skolan har det länge funnits en tendens att ”anpassa” undervisningen efter eleverna, snarare än att ta tag i det kompensatoriska uppdraget och ge eleverna sådant de inte får hemma. Det skapar en kedjereaktion. Med allt fler svaga läsare börjar lärarna ersätta lästräning och läsning med annat. I stället för att läsa texter kan en hel klass sitta och lyssna på en inläst text. Läroböckernas sammanhängande texter ersätts med powerpoint-punkter och skrivna instruktioner med korta videoklipp.
Att lyssna på en uppläst text är inte detsamma som att läsa samma text. Det är i grunden två mycket olika kognitiva processer, det vill säga olika sätt att ta in, bearbeta och förstå information. Att läsa är också en mer dynamisk och flexibel aktivitet där man enkelt kan hoppa tillbaka och läsa om meningar och avsnitt. Vid lyssnande är man fångad i framställningens förbestämda format med en oavbruten ordström.
Det betyder inte att det är fel eller dåligt att lyssna. Men när lyssnandet tränger ut det egna läsandet riskerar människor att förlora tillgången till det skrivna språket. Barn och unga får inte den träning som behövs för att lära sig läsa och förstå vanlig nyhetstext. Möjligheterna till vidareutbildning skärs av och risken för utanförskap och marginalisering ökar. När det gäller dyslexi är situationen en annan. Barn och unga med grav dyslexi har rätt till allt stöd de kan få, inte minst digitalt sådant.
Chattar och sms-texter med otaliga stavfel, talspråksförkortningar och emojier stödjer inte utvecklingen av läsförståelse. För att utveckla sin läsförståelse måste man läsa längre sammanhängande texter, texter av olika slag och texter om många olika ämnen. Det är inte sådana texter som dominerar det som unga konsumerar via uppkopplade skärmar.
Uppkopplade skärmar påverkar barn och ungas utveckling av fokus och uthållighet och därmed deras grundläggande förutsättningar att lära sig läsa. De uppkopplade skärmarnas intåg i skolan har på det stora hela inte främjat barn och ungas möjligheter att lära och utvecklas. Inget av det är ödesbestämt, men så ser det ut idag.
SKRIBENTERNA
Magnus Haake, docent i kognitionsvetenskap med inriktning på lärande och undervisning vid Lunds universitet
Betty Tärning, forskare i kognitionsvetenskap med inriktning på lärande och undervisning vid Lunds universitet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.