Socialdemokraterna firade valsegern med tårta den 17 september. Tio dagar senare har man fortfarande inte kommit närmare en regering – tvärtom ser sonderingarna redan ut att ha kört in i väggen.
Några förhandlingar pågår fortfarande inte. Inte om sakpolitiken, inte om ministerposterna och uppenbarligen inte om särskilt mycket annat heller.
Med Vänsterpartiets stöd kommer Tidöpartiernas kandidat vinna måndagens talmansval. En post som Socialdemokraterna redan räknat in som sin.
Signalen kunde knappast vara tydligare: Antingen får V vara med fullt ut. Eller så blir det krig.
Det fanns en lång rad indikationer på att Vänsterpartiet faktiskt menade allvar när de sade att de inte tänkte nöja sig med en roll som stödparti till nästa S-regering. Med eller utan Centerpartiet.
Vi kan ta de viktigaste i tur och ordning.
1. Misstroendet
En gång tidigare har Nooshi Dadgostar hotat att fälla en socialdemokratisk statsminister – när Stefan Löfven inte drog tillbaka förslaget om marknadshyror i nyproduktion sommaren 2021.
S-ledningen trodde in i det sista att Vänsterpartiet bluffade, men det visade sig vara fel.
Riksdagens misstroendeförklaring mot Stefan Löfven – stödd av V, M, SD och KD – innebar dels slutet för S-MP-regeringens samarbete med C och L. Dels innebar det att Vänsterpartiet faktiskt fick vara med och förhandla – först med Stefan Löfven, sedan med Magdalena Andersson.
Socialdemokraterna skällde och röt, men väljarna belönade V som den sommaren nådde sina bästa opinionssiffror sedan Gudrun Schymans dagar.
Vänsterpartiet drog slutsatser av den här episoden. Det gjorde uppenbarligen inte Socialdemokraterna.
2. Kongressbeslutet
Beskedet var egentligen tydligt sedan flera år – om Vänsterpartiets mandat behövdes skulle man också ingå i regeringen.
Ändå var det som att det blev en nyhet varje gång Nooshi Dadgostar eller Ida Gabrielsson sade det. Trots att de sade det så ofta.
Omgivningen tog uppenbarligen inte kravet på allvar.
På kongressen i april i år valde V därför att vara övertydliga:
”Om våra röster behövs för att bilda regering så ska vi också ingå i den. Det betyder att vi inte kommer att stödja eller släppa fram en regering som vi inte ingår i”, slog man fast i valplattformen.
Det gick väl ändå inte att missförstå? Jo, tydligen.
3. Valresultatet
Kravet på regeringsmedverkan var centralt i Vänsterpartiets valrörelse. Så centralt att det till slut föranledde en reaktion från Magdalena Andersson: Vänsterpartiet hade en lång resa kvar att göra, lät S-ledaren meddela.
V gjorde sitt bästa val på 24 år, medan Socialdemokraternas trend gick åt andra hållet. Om väljarna gav ett medskick var det knappast att Vänsterpartiet skulle lugna ner sig och skruva ner sina ambitioner.
Trots detta, och trots allt som hänt tidigare, tycks socialdemokratiska politiker och opinionsbildare nu stå både chockade och handfallna inför beskedet att Vänsterpartiet inte har ändrat sig.
Den svårbegripliga ignoransen ser nu ut att kosta en talmanspost. Om ingen kan komma på en ny och bättre plan – tämligen omgående – kan det slutliga priset bli oändligt mycket högre.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.