En tidig morgon på ön i ”Robinson” sitter Olle Aspberg, 20, plötsligt med en lindad hand. I avsnittet berättar han för sina lagkamrater att han under natten föll när han skulle gå och kissa.
Han beskriver hur det dunkar i handen.
– När det nuddar så gör det jävligt ont, säger han.
En kort stund senare anländer sjukvårdare för att titta till honom. De landade snabbt i att han måste följa med för vidare undersökning. Vid tävlingen får Lag Syd beskedet från programledaren Martin Järborg att Olle Aspberg inte kommer att återvända.
Nu utvecklar ”Robinson”-deltagaren vad som hände den där natten.
– Det var ju liksom bäckmörk där ute, så man gjorde så gott man kunde. Men jag snubblade på någon rot och så tog jag emot mig med tummen på något otympligt vis, säger han.
Handen domnade
Det hjälpte inte att han bara några månader tidigare skadat tummen och att det fortfarande inte var helt återställd vid tillfället. Han kände direkt efter fallet att det gjorde ”jävligt ont”.
– Det började ganska snabbt domna i hela handen och dunka, och jag kände igen känslan.
Olle Aspberg beslutade sig för att försöka ta sig till sjukvårdaren som bor en bit bort på samma ö som deltagarna. Men han hittade inte dit i mörkret.
– Det så här rasslade i buskarna, så jag tänkte att jag inte vågade gå dit. Den stigen som ledde till sjukvårdaren hade ingen gått på innan liksom. Vi fick inte gå där i vanliga fall. Så jag bara: Nej, fuck it, jag bangar det här och går och lägger mig igen.
Därefter följde några sömnlösa timmar innan han fördes till vidare undersökning. På ön där produktionen bodde konstaterade en läkare att han kommer att behöva åka till ett riktigt sjukhus för magnetröntgen. Då fick han beskedet att han också måste lämna tävlingen.
– Jag började nästan garva. För jag kände typ: ”Skämtar du?”. Alltså shit, vad tungt.
”Jäkligt surt”
Även med distans till händelsen känns det tungt, förklarar han. Han anser att det var ett ”skrattretande”sätt att behöva lämna ”Robinson”. Dessutom tycker han att han var i en bra position för att gå långt.
– Det känns faktiskt jäkligt surt att det tog slut på ett sånt sätt. Ett otroligt larvigt vis. Det var ju onödigt liksom.
Tummen, som till slut konstaterades vara bruten, har fortfarande inte återhämtat sig.
– Faktum är att jag fortfarande har ganska långt kvar till full rörlighet i tummen.