ANALYS
MAGNUS WENNERBERG
Bäddat för ännu sämre rödgrön stämning efter talmansvalet
・Uppdaterad:
Måndagens talmansval blir det första testet för Magdalena Anderssons försök att ena ett regeringsunderlag. Även för Vänsterpartiets vilja att demonstrera att de inte viker sig i några förhandlingar.
Frågan är hur mycket påfrestning de rödgröna tygen tål.
Någon kioskvältare var det inte att Moderaterna till slut nominerade Andreas Norlén till sin talmanskandidat. Internt har moderater förvisso kritiserat honom för att ha tagit för mycket plats och bland annat låtit sin hustru följa med på dyra, skattefinansierade resor.
Nu tar partiledningen dock uteslutande fasta på att Norlén är partiets starkaste kort vad gäller regeringsbildningar i komplicerade parlamentariska lägen. Framför allt med 2018 i åtanke. Låt vara att det den gången tog 134 dagar och även Norlén själv kritiskt sagt att han kunde gjort mer för att snabba på partierna. Samtidigt blev han ju närmast folkkär.
Håller igång gnisslet
Tidöpartierna är inte heller omedvetna om att dagens nominering innebär en möjlighet att hålla i gång det rödgröna regeringsbildningsgnisslet.
Nooshi Dadgostars öppning sedan tidigare i veckan för att ställa sig bakom Norlén, och således låta Vänsterpartiets riksdagsledamöter bilda en majoritet tillsammans med M, KD, SD och L är i hög grad ett försök att pressa Socialdemokraterna i spelet om hur en Magdalena Anderssonledd regering skulle kunna se ut.
Vänstern kräver som bekant ultimativt att få ministerposter, vilket S än så länge hållit emot och också blivit än mer motvilliga till efter veckans rapportering om misstänkt valfusk i Dalarna. Att då öppna Vänsterdörren för en Moderat talman är ytterligare ett led i strategin att spänna musklerna för allt vad tygen håller och visa att de inte tänker lägga sig platt i några förhandlingar.
Ingen kandidat från S
Anmärkningsvärt nog hade Socialdemokraterna på söndagskvällen fortfarande inte presenterat sin talmanskandidat. Likväl har partiet gjort tydligt att detta är en viktig post för dem, som de som riksdagens största parti också tycker sig ha rätt till. Att V då är redo att sätta käppar i hjulet framstår som ett högt spel, med stor risk att göra den redan infekterade rödröda relationen än mer infekterad.
Detta i ett läge när Andersson redan dras med huvudvärk över frågorna om Vänsterns regeringsduglighet, liksom V:s och C:s ömsesidiga uteslutande av varandra.
Upptrappad ton mellan S och V
Tonen mellan S och V har också trappats upp genom helgens allt hårdare ömsesidiga beskyllningar mot varandra för att inte vilja att samarbeta, som spridits genom anonyma källor i media. Något hälsotecken är det inte att sådant som borde stanna i förhandlingsrum på det sättet läcker ut.
Vad söndagens bekräftade möte mellan Andersson och Dadgostar ger återstår att se, men sannolikt kommer detta ligga till grund för vad Andersson härnäst kommer kunna rapportera till den talman som väljs, om hur hennes regeringssonderingar hittills gått.
Återstår att se gör även hur Vänsterpartiet till slut kommer rösta i detta val.
Hittills kvarstår helhetsintrycket av ett låst rödgrönt läge.