Det hänger en lapp på S:t Eriksbron i Stockholm.
En man söker efter svar.
I våras omkom hans fru Pia hastigt i en cykelolycka och han vet inte vad som hände.
– En livspartner gick ut genom dörren och kom aldrig hem igen, säger Mats Blomgren.
Lappen på S:t Eriksbron har hängt där i en ungefär månad. Den är klädd med blommor och intill står två tända ljus. Flera förbipasserande stannar till och läser.
Många i området har blivit berörda och budskapet har även delats i en lokal Facebook-grupp för boende i Vasastan.
Cia Liljedahl promenerar ofta över bron och brukar stanna till vid lappen.
– Det är fruktansvärt och ofattbart. Jag tänker ofta på det här, säger hon.
Söker vittnen
Upphovsmannen är Mats Blomgren, 76. Han har satt upp lappen där hans fru Pia, 78, skadades allvarligt efter att ha blivit omkörd av en person på elcykel. Några dagar senare dog hon.
Han vet fortfarande inte vad som hände och efterlyser vittnen. På lappen ber han den som ”sett olyckan” att kontakta honom.
– Jag vill veta hur det har gått till. Jag gråter varje kväll, en livspartner gick ut genom dörren och kom aldrig hem igen, säger han.
Träffades på kryssning
Han beskriver Pia som en själsfrände och refererar hela tiden till henne som ”min älskling”.
Paret hann få 27 år tillsammans. De träffades på en Birkakryssning 1999, när båda var mitt i livet och redan hade hunnit med barn, familjeliv och villa på varsitt håll.
I parets gemensamma lägenhet i Vasastan lyser Pia numera med sin frånvaro, men spåren efter henne finns överallt. Väggarna pryds av konsten hon köpte, i hallen hänger tomma galgar efter hennes kläder och i sovrummet ligger hennes täcke och kudde prydligt på ena sidan av sängen.
Och överallt finns bilder av henne, alltid med ett leende på läpparna.
– Det är tomt men mest en tröst att vara här. Hon finns ju här, säger Mats där han sitter vid köksbordet.
Pia var levnadsglad och hade många järn i elden, berättar Mats. Paret levde ett aktivt liv med resor och friluftsliv. På Pias begravning serverades snittar, bubbel och alla bar ljusa kläder, enligt hennes eget önskemål.
– Jag saknar henne så, säger Mats och gråter när sorgen plötsligt hugger till.
– Det går inte att beskriva. Hon var allt. Allt, allt, allt.
Skedde mitt på dagen
Olyckan inträffade en solig fredag vid lunchtid, strax efter klockan 13. Mats berättar att Pia skulle i väg till bokhandeln och uträtta några ärenden. Hon cyklade som vanligt överallt.
Vid 13.30-tiden ringde han henne. Tanken var att de skulle mötas upp för en öl.
Men hon svarade inte. Det gjorde i stället en sjuksköterska på akuten.
– Jag fick panik. Jag tänkte att jag måste ta mig till S:t Görans sjukhus så fort som möjligt. När jag kom dit så hade hon en jättebula på vänster sida av huvudet som det blödde ur. Hon visste inte var hon var någonstans eller vem hon var, men hon sa mitt namn, berättar Mats.
Dog på iva
Pia hade fått en stor blödning som spred sig i huvudet. Hon låg nedsövd och efter fyra nätter på intensiven stängdes respiratorn av.
– Man var ju i chock. Jag kunde ju inte sova här hemma, säger Mats.
Månaderna efteråt var en dvala.
– Jag satt bara hemma och grinade ensam. Och sen tänkte jag: ”Jag måste ju ta reda på hur det har gått till”. Då kom jag på idén med att sätta upp en lapp om någon har sett någonting, säger han.
Utredningen nedlagd
Polisen startade en brottsutredning om vårdslöshet i trafik och vållande till annans död, men den lades ner i slutet av augusti.
– Olyckan skedde när det var mycket folk i rörelse, men vi fick tyvärr inte tag i några vittnen. Den samlade bedömningen när vi utrett allting var att vi inte kunde vi styrka brott, säger förundersökningsledaren Fredrik Sillersjö hos Stockholmspolisen.
På grund av sekretessen kring 112-samtal kan polisen i regel inte heller få ut larmsamtalen till SOS, om det inte handlar om grova brott, vilket gör det svårare att få reda på vad som hänt.
– Om brottsrubriceringen legat på grovt vållande till annans död hade vi fått ut larmen till SOS, men det får vi inte när brotten ligger på ringa- eller normalgraden, säger Fredrik Sillersjö.
Det man har kunnat se i utredningen är att Pia blev omkörd av en cyklist på elcykel, sen är det oklart om cyklarna kolliderade eller om Pia på något annat sätt ramlade och slog i huvudet. Hon hade ingen hjälm på sig och fallet blev dödligt.
Det handlar inte om en smitningsolycka och den andra personen förhördes av polis.
– Det är svårt för de anhöriga som vill ha svar, men från polisens sida har vi verkligen försökt utreda det här, säger Fredrik Sillersjö.
S:t Eriksbron – en riskzon
Just S:t Eriksbron har pekats ut som en riskzon för cyklister med sina smala cykelbanor intill biltrafiken. Runt 10 000 cyklister färdas över bron varje dag.
– Där har cyklingen ökat väldigt mycket, samtidigt har man inte hunnit med att bygga ut infrastrukturen, säger Per Hasselberg, ordförande hos Cykelfrämjandet.
Generellt ökar cykelolyckorna i landet och särskilt i storstäderna. I Stockholm har cykelolyckorna ökat med 181 procent sedan 2010, trots att cyklandet bara ökade med 49 procent, enligt en rapport från Stockholms handelskammare från förra året.
Infrastrukturen lyfts ofta fram som ett av de stora problemen. Företrädare för cyklister kräver bland annat bredare och säkrare cykelbanor.
– Vårt förslag är generellt att man sänker hastigheten. Du ska inte kunna köra snabbare än 30 i en storstad. Det måste också finnas utrymme. Antingen är cykelbanorna för smala eller obefintliga. Man har gjort jättemycket i Stockholm men det finns fortfarande partier som är eftersatta, säger Per Hasselberg.
Kommunen: Ska bredda
Stockholms stad planerar att renovera bron med start under hösten och kommer då bredda cykelbanan för ”ökad säkerhet för cyklister”.
– Cykelbanorna är rätt smala i förhållande till hur många som cyklar där och när vi nu ska renovera bron så passar vi på att bredda cykelbanorna, vilket vi gör ur trafiksäkerhetssynpunkt, säger Erik Berglund, presskommunikatör på Trafikkontoret.
Varför har ni inte gjort det tidigare om passagen utgör en risk för cyklister?
– Det här beslutet togs redan 2023. Det är många projekt runtom i staden som det fattas beslut om, självklart. Jag vet inte exakt hur prioriteringen gjordes och varför man inte gjort det tidigare.
”Beredd att gå långt”
Även om utredningen lagts ner står Mats kvar med många frågor: Hur fort körde den andra cyklisten? Pratade personen i telefon? Var det Pia som vinglade till? Hur exakt skedde olyckan? Den andra cyklisten säger att hen plingade innan omkörningen, har Mats fått veta av polisen. Sen vet han inget mer.
Han vill ha svar för att kunna gå vidare.
– Jag bryr mig inte om personen som körde om och vill den inget illa. Jag vill ha från andra som var på plats om vad som hände, om någon har sett omkörningen.
Flera har hört av sig till Mats. Många starkt berörda, men inga vittnen. Han ger dock inte upp.
– Jag är beredd att gå långt för att få svar. Jag har satt upp lappen och nu sitter jag här med er, säger han.
Andra har också läst
- ”Det är kul att göra så folk får ont”- Svenska jättetalangen skakad av orden på scenen
- Möt Oscar Steinke Brånby: ”Jag har alltid varit lite halvknäpp”- Pekas ut som ”idiot”
- Peter Haber: ”Rädd att folk tror att jag är full”- Sjukdomen gör att han inte vågar gå ut
- Sävsjös hemlighet – därför föds så många barn här- Sveriges mest fruktsamma kommun
- Överklassens oskrivna regler i Sandhamn: ”Urlöjligt”- Överklassens koder: ”Big no-no” • Oron på ön
- Larmen inifrån hemtjänsten: Övergrepp, våld och fusk- "Sanningen måste fram"