På gräsplanen i polska Lodz finns bara ett välfungerande lag.
Det är semifinal i damernas U20-VM. På ena sidan: Colombia. På den andra: den regerande mästaren, Nordkorea.
I minut 28 trycker Pak Ok-I påpassligt in ledningsmålet efter colombianskt slarv. 2–0 kommer kort därefter, en bestämd nick från Choe Rim-jong.
3–0-målet är matchens vackraste. So Ryu-gyong ligger i stort sett platt på marken när pannan får kontakt med bollen, en högkvalitativ frisparksvariant från början till slut.
Vid ett enda tillfälle syns spår av individualism. RI Su Jong tar emot en boll i djupled och väljer att gå på eget avslut i stället för att passa till sin fristående lagkamrat. I övrigt genomför Nordkorea mötet som ett kollektiv – ett urstarkt sådant.
– Jag är nöjd. Men samtidigt som jag är glad över att vinna i dag är vårt mål att vinna VM, säger en av målskyttarna, Choe, till Fifa och tillägger:
– Det viktigaste för mig är att vinna som ett lag.
Nordkorea är ett av världens mest slutna länder. Så hur bär sig diktaturen åt för att år efter år få fram slagkraftiga ungdomslag på damsidan?
Och varför?
Skickas till internatskola
Sedan 2006 har Nordkorea vunnit sju VM-guld på U17- och U20-nivå.
För två år sedan var en av U20-landslagets viktigaste spelare Chae Un-yong.
Av naturliga skäl är det svårt att hitta djupgående intervjuer med nordkoreanska spelare. Chae, som kommer från en industristad drygt 30 mil från huvudstaden Pyongyang, öppnade dock upp sig för Fifa i samband med Nordkoreas semifinalseger mot USA 2024.
– Jag vet att alla hemma i Hamhung har följt våra matcher i Colombia väldigt noga, och framför allt min mamma, min pappa och mina två bröder, säger Chae.
– Om vi lyckas bli världsmästare skulle det betyda att vi har gjort något fantastiskt för vårt hemland. Det skulle innebära att vi har skänkt vårt hemland stor ära, och det är det viktigaste av allt.
Lojalitet till landet och dess ledare genomsyrar den nordkoreanska statspropagandan från tidig ålder, inte minst för dem som är utvalda att representera landslagen.
Talangjakten pågår ständigt runt om i hela landet.
Flickor identifieras tidigt – ofta i åldrarna sju till tolv – och förs sedan till huvudstaden för att gå på Pyongyangs officiella fotbollsskola.
Att regimen står för hela notan, inklusive mat och husrum, är inte sällan en stor lättnad för familjer från fattiga provinser med bristande elektricitet och sjukvård.
Stöd från Kim Jong-un
Satsningen har dessutom starkt stöd från landets nuvarande ledare, Kim Jong-un.
– Utvecklingen av damfotbollen är en av hans prioriteringar, eftersom framgångar inom sporten kan ge landet internationell prestige, förklarar Jung Woo Lee för Sportbladet.
Jung är professor vid Edinburghs universitet med inriktning på idrottspolitik och internationella relationer. Fotbollsskolan, som öppnade 2013, är en typ av internatskola där elever i grundskole- och gymnasieålder får specialiserad fotbollsutbildning.
Fysisk träning varvas med taktisk utbildning och övningar för att stärka lagsämjan.
– Genom detta utbildningssystem kan Nordkorea effektivt utveckla fotbollsspelare på elitnivå, säger Jung.
– Både pojkar och flickor går på skolan, men systemet gör Nordkorea till ett av få länder i världen som satsar seriöst på utvecklingen av elitfotboll för damer, särskilt på ungdomsnivå, med ett starkt statligt stöd.
I takt med att Nordkorea började vinna internationella mästerskap ökade landet sina strategiska satsningar på flick- och juniorfotbollen.
– Vissa av de unga fotbollsspelarna och deras tränare betraktas som nationella hjältar och hjältinnor i Nordkorea, tillägger Jung.
Dopningsskandalen
Den stora frågan är varför Nordkoreas framgångar på seniornivå dröjer.
Landets dominans på ungdomsnivå är så anmärkningsvärd att misstankar om åldersfusk kan uppstå. Det finns dock inga belägg för systematisk manipulation, och Fifa har dessutom kontrollsystem för åldersgränserna i ungdomsturneringarna.
Men det är värt att påpeka att Nordkorea har ertappats med en annan typ av fusk.
I samband med VM i Tyskland 2011 var damlandslaget inblandat i en omfattande dopningsskandal. Det var när två spelare testades positivt för anabola steroider som Fifa valde att testa resten av truppen – och hittade ytterligare tre fall.
Nordkorea hävdade att steroiderna hade kommit från kinesisk medicin som gavs till spelare som hade träffats av blixten på en träningsanläggning.
Föga förvånande köpte inte Fifa den förklaringen. Den dåvarande presidenten Sepp Blatter skrädde inte med orden när han kommenterade händelsen.
– Detta kommer som en chock. Vi har fått se ett väldigt, väldigt illa fall av dopning och det smärtar, menade Blatter.
Nordkorea förbjöds att delta i VM i Kanada 2015, vilket bröt en uppåtgående trend. Landet kvalificerade sig inte till VM 2019, och valde att inte delta i kvalet till mästerskapet 2023.
Sanktioner ställer till det
Spelarutvecklingen hjälps knappast av isoleringen från omvärlden.
Chae, som tillhörde det U20-landslag som tog VM-guld 2024, pratar i sin intervju med Fifa om drömmen att spela i en utländsk liga – om det går.
Under 2017 skärpte nämligen FN:s säkerhetsråd sanktionerna mot Nordkorea, vilket i praktiken har gjort det betydligt svårare för nordkoreanska spelare att etablera sig utomlands.
En central del var att stoppa nordkoreanska medborgare från att arbeta i andra länder, eftersom FN bedömde att inkomsterna kunde gå tillbaka till staten och bidra till finansieringen av landets förbjudna kärnvapen- och robotprogram.
Någon som då granskandes var Han Kwang-song, som spelade i Italien för Juventus och därefter flyttade till Al-Duhail i Qatar – ett kontrakt som gav honom 4,31 miljoner euro.
Att Han faktiskt skickade sin lön till den nordkoreanska regimen är inte belagt. Men sanktionerna skapar även andra udda situationer.
När en av Nordkoreas ledande damklubbar – Naegohyang Women’s FC – vann asiatiska Champions League 2026 kunde prispengarna på en miljon dollar inte utbetalas direkt till klubben. I stället hålls de av Fifa och används till kostnader kopplade till turneringar.
Redo för VM i Brasilien
2024 återvände Nordkorea till den internationella scenen med sina väldrillade ungdomsspelare.
Sedan dess har landet vunnit U17-VM för damer två år i följd och kan ta sitt andra U20-guld på raken under söndagen i finalen mot Spanien.
Nästa år väntar ett betydligt större test: det ”stora” VM i Brasilien.
Uddamålsförluster i kvalet mot Kina och Australien vittnar om att Nordkorea, som just nu är rankat elva i världen, åtminstone inte är lika dominant på seniornivå.
En av de som lär ingå i truppen nästa sommar är den nu 22-årige Chae Un-yong.
Chae kommer ihåg hur det var att sitta framför tv:n och se damspelare på den statliga kanalen.
– Särskilt ett sådant tillfälle, när vår store ledare åkte till flygplatsen för att välkomna laget när de kom hem, och till och med kramade tränaren, säger hon.
– Den bilden hade etsat sig fast i mitt minne, och jag bestämde mig då för att jag också ville bli en av de spelarna i framtiden. Det gjorde bara mitt intresse för fotboll ännu större.
Ingen kan egentligen vara helt säker på vad som pågår bakom de stängda dörrarna i Nordkorea. Men på planen är budskapet tydligt: laget går före individen – och äran tillfaller nationen.