Varje morgon klockan 9 stannar Ukraina.
I städer runt om i landet hörs tickandet från en klocka i högtalare som annars används för att varna för inkommande ryska luftangrepp. Gator som nyss varit fulla av liv tystnar. Trafikljusen slår om till rött. Bilar stannar.
Under en minut pausar ett helt land.
Detta är Ukrainas dagliga tyst minut — en nationell stund för att hedra dem som dödats i Rysslands illegala krig. På arbetsplatser, i hem, skolor, på marknader och längs vägar stannar människor upp för att minnas dem som offrat sina liv för Ukrainas suveränitet och frihet, och för att hedra de tusentals civila som dödats till följd av Rysslands aggression.
Men tystnaden speglar också tomrummet hos de tusentals familjer vars anhöriga ännu inte har kommit hem.
Bland dem finns de tusentals ukrainska barn som med tvång har förts bort och olagligen deporterats av Ryssland under kriget. De har skilts från sina familjer och lokalsamhällen, och många har berövats delar av sin grundläggande identitet: sitt språk, sin kultur och till och med sina namn.
Andra är civila som olagligt hålls fängslade i områden som tillfälligt ockuperas av Ryssland. Många har drabbats för att de undervisat på sitt språk, utövat sin kultur, protesterat mot ockupationen eller berättat sanningen om det de bevittnat. Vissa har förts till häkten och fängelser i Ryssland, där de hålls utan rättslig prövning, nekas kontakt med anhöriga, saknar tillräcklig medicinsk vård och hålls undan oberoende granskning.
Även för ukrainska krigsfångar i rysk fångenskap är läget djupt oroande. Hemvändande fångar har vittnat om hård behandling, och oberoende organ har dokumenterat omfattande övergrepp, däribland tortyr och sexuellt våld.
Detta är inte bieffekter av Rysslands krig. Det handlar om upprepade och väl dokumenterade brott mot internationell rätt, genomförda i stor skala i syfte att bryta ned det ukrainska folkets vilja.
Bakom varje fall finns en mänsklig berättelse: en förälder som väntar på sitt barn, en partner som väntar på ett telefonsamtal, en familj som väntar på att någon ska komma hem.
Det är i dessa berättelser som fredens verkliga innebörd blir tydlig. Fred mäts i ett barn som återförenas med sin familj, i en civil som friges från olagligt frihetsberövande, i en krigsfånge som får återse sina nära — och i ett samhälle som ges en chans att läka och bygga upp på nytt.
Omfattningen av denna fråga är enorm, och inget land eller någon organisation kan hantera den ensam. Framgång kräver uthålligt samarbete mellan regeringar, internationella organisationer, humanitära aktörer och civilsamhälle.
Det är därför Kanada, Norge och Ukraina den 28–29 september samlar utrikesministrar och internationella partner i Toronto till konferensen Pathways to Peace: Second International Conference on Returning Ukrainian Children, Detained Civilians, and Prisoners of War.
Med utgångspunkt i de framsteg som gjordes vid ministerkonferensen i Kanada 2024 ska konferensen föra samman internationella partner för att stödja Ukrainas arbete med att få hem, rehabilitera och återintegrera deporterade barn, frihetsberövade civila och krigsfångar.
Att få dem hem är en humanitär nödvändighet — och en avgörande del av varje fredsprocess. Det handlar om att bygga förtroende och lägga grunden för en rättvis, varaktig och värdig fred. Varje person som återvänder återförenar en familj. Varje återförenad familj stärker ett samhälle. Och varje samhälle som återhämtar sig bidrar till att bygga upp Ukraina.
Varje morgon stannar miljontals ukrainare upp för att minnas dem som inte längre finns och dem som ännu inte har återvänt. Samtidigt fortsätter de, med stort mod och enastående handlingskraft, att reparera det som Ryssland förstört, ta hand om varandra och stärka de samhällen som den ryska aggressionen försökt slå sönder.
Vår förhoppning är att Pathways to Peace ska få det internationella samfundet att inte bara stanna upp tillsammans med Ukraina i eftertanke, utan också att agera tillsammans med landet för att varje deporterat barn, varje frihetsberövad civil och varje krigsfånge ska få komma hem.
Svitlana Zalisjtjuk, Ukrainas ambassadör i Sverige
Niels Engelschiøn, Norges ambassadör i Sverige
Robert Dawson Sinclair, Kanadas ambassadör i Sverige