Artikeln i korthet
• Emma Ribom blev så knäckt att hon funderade på att sluta efter OS-petningen.
• Hon beskriver mästerskapet som surrealistiskt och mycket tufft.
• Efter en sommar i USA med ett eget upplägg på hög höjd har hon nu hittat glädjen igen.
Tillbakalutad i en trädgårdsstol på en sluttande norska gräsmatta tittar sig Emma Ribom omkring med ett leende.
– Vi har ändå tur med vädret! Det är inte så kallt – och det regnar inte. Det är ju bra för att vara Meråker.
Du vet att prognosen lovar 60 millimeter i morrn?
– Jaha? När vi ska köra ett fyratimmarspass? Det låter ju... perfekt.
Sedan skrattar sprintstjärnan från Kalix igen. Det är tydligt att Emma Ribom befinner sig på en rätt bra plats i livet just nu.
– Mmm, jag har haft en otrolig sommar.
Emma Ribom: ”Så himla bra”
Hon har just landat på europeisk mark efter sex veckor i USA där hon tränat tillsammans med sin amerikanske pojkvän, landslagsåkaren JC Schoonmaker.
– Det blev tre veckor i Alaska och tre veckor på hög höjd i Park City. Det var jättefint! Jag var verkligen sugen på att testa lite mer hög höjd – och göra det som min egen grej.
Emma Ribom fortsätter:
– Och min pappa kom dit och var med som coach i tio dagar. Det var jättekul, kändes lite som tillbaka till den gamla goda tiden. Jag mådde så himla bra av det.
Att köra ett eget upplägg med JC – vad gav det dig?
– Det har varit ett sånt lugn. En sån trygghet. Jag har fått vara i min egen bubbla och verkligen fått göra mitt – utan något som stör.
– Jag har ändå varit med i många år. Och efter två lite tyngre säsonger var det viktigt för mig att få göra något annorlunda. Ännu mer av vad det jag tror på.
Och aldrig har Emma Riboms skidliv varit tyngre än under några veckor i vintras. Mer exakt under OS i Italien.
Emma Ribom om mardrömmen
– Ska jag vara helt ärlig?
Absolut.
– Jag vill nästan inte tänka tillbaka på det. Det var ju så tufft.
Alla som följde längdåkningen under OS kommer förmodligen ihåg den märkliga situation som Emma Ribom hamnade i. Den 28-åriga sprintspecialisten petades som sista åkare från just sprinten – och kastades i stället in på tio kilometer och femmilen.
– Den där sprinten hade ju varit ett mål i typ hela min skidkarriär. En klassisk OS-sprint i Val di Fiemme – det var där det skulle ske. Det var den allt handlade om, säger Emma Ribom.
Men nu petades hon till fördel för Johanna Hagström. Och i efterhand har Ribom funderat mycket över anledningen.
– Det har varit mycket ”tänk om”-grejer. Tänk om jag inte blivit diskad i premiären? Tänk om jag inte blivit sjuk under Tour de ski? Det var ju två klassiska världscupsprintar som bara försvann.
– Det kändes som jag inte fick en ärlig chans för att det var så mycket som inte gick min väg.
Emma Ribom: ”Surrealistiskt”
Hon minns mycket väl känslostormen den dag hon fick beskedet om petningen. Då första tanken var att lägga ner karriären.
Men lika jobbig var själva tävlingsdagen när OS-sprinten avgjordes. Med Emma Ribom stående vid sidan av där på stadion för att ge sitt stöd till sina lagkamrater och pojkvännen JC.
– Det var så himla surrealistiskt. Det här skulle ha varit min dag – men det blev verkligen inte det. Jag kunde verkligen se drömmen försvinna framför mig. Och det var väldigt tufft att hantera.
I stället för sprinten fick Emma Ribom nu alltså åka bland annat den avslutande femmilen där hon slutade på tionde plats.
Efter målgång var hon extremt känslosam och avverkade intervju efter intervju med tårfyllda ögon.
– Den där femmilen gav jag den sista droppen energi jag hade kvar – sen var jag helt färdig, minns Emma Ribom.
Vilka känslor var det som bubblade upp i dig där och då?
– Mest en lättnad över att OS var över. Att jag äntligen skulle få åka hem.