På en vägg i stallet hänger tygkassar proppfulla med böcker. Tioåriga Sophie och Leija kikar ned i dem och väljer ut en att läsa. Med boken under armen öppnar Leija dörren till hästen Tommy och ställer sig bredvid honom. Den här gången blir det ”Freddie på firefoot farm”, en av Leijas favoritböcker, som hon ska läsa ur.
Till en början ser Tommy mest förvirrad ut. Men efter att Leija har läst några meningar sänker han huvudet.
Märks när de lyssnar
Sophie och Leija har blivit bra på att se när hästarna lyssnar och när de inte gör det. De brukar visa tydligt vad de tycker, berättar de.
– Ibland går de runt och håller på med andra grejer när man läser. Men det är bara några hästar som gör så, säger Leija.
Precis som människor verkar även hästarna ha olika smak när det kommer till böcker. Vissa berättelser verkar de vara mer intresserade av än andra.
– Ibland, som när jag läser boken ”Mulle” för Sammy, går han iväg. Men om jag tar en annan bok som handlar om något annat brukar han alltid stå kvar, förklarar Sophie.
Att läsa för en häst kanske låter lite märkligt. Hästen förstår ju inte vad orden i boken betyder. Varför skulle man då vilja läsa för den?
Linnea Thele, som är en av arrangörerna av högläsningen, tror att det är precis vad som gör hästarna till så bra lyssnare.
– Det kan bli enklare att lära sig läsa högt om man gör det för någon som inte kan döma. Hästarna kan inte säga någonting eller rätta dig om du säger fel. Det kan motivera många att läsa, säger hon.
Bättre på högläsning
Efter många timmar tillsammans med hästarna tycker både Sophie och Leija att de har blivit bättre på att läsa högt. Nu gör de det både snabbare och tydligare än tidigare. Båda två läser hellre i stallet än i klassrummet. I skolan kan det ibland kännas nervöst när hela klassen ska lyssna. Inne i stallet är det både enklare och mysigare.
– Hästen kan man gosa med samtidigt som man läser. Ofta vill de titta i boken, och då kan man klappa dem samtidigt, säger Leija.
Varför vill de titta i boken?
– Jag tror mest att de vill se om det ligger något godis där, säger Leija och fnissar.
Både Sophie och Leija rider och hjälper till att ta hand om hästarna flera gånger i veckan. Nu har böckerna blivit ytterligare en anledning att komma hit. När Sophie har berättat för sina klasskompisar att hon också brukar läsa för hästarna kan de säga att det låter konstigt.
– Men då brukar jag säga att jag tycker det är coolt, säger hon.