”Boten Anna” firar 20 år som en i allra högsta grad närvarande hitlåt.
Men själv lämnade Jonas ”Basshunter” Altberg Sverige bara några år efter genombrottet. Först nu berättar han varför:
– Jag fick min dörr insparkad en tisdagseftermiddag, och fick en kniv mot strupen.
Få svenska artister lär ha upplevt så många dimensioner av kändisskap som just Jonas Altberg. Han kan uppträda inför ett publikhav, men också gå helt under radarn. Som en natt helt nyligen i Amsterdam:
Jonas vill visa oss, och svajpar fram en film på sin mobil. I klippet står han vid en bardisk och sjunger ”Boten Anna” för två svenskar som trillat in strax före stängning. Inte för att det är ett gig, utan för att bevisa att han faktiskt är Basshunter. Men det nattsuddiga sällskapet verkar inte riktigt tro honom, och Jonas garvar.
Det gör han nu också, när han stoppar undan telefonen. Stjärnan är på blixtvisit i Stockholm för ”Allsången”. Han möter upp på skivbolaget klädd i svart Basshunter-t-shirt och lätt skäggväxt, inte så lik den yngling som slog igenom över en natt 2006.
För Jonas inleddes då det intensiva turnéliv han lever än i dag. ”Boten Anna” blev ett fenomen och den engelska versionen parkerade under fem veckor i topp på Englandslistan. Bara Abbas ”Dancing Queen” har legat där längre.
Numera bor han i Dubai, även om han inte varit där sen kriget bröt ut i våras.
– Jag lämnade 48 timmar innan allt började eftersom jag hade gig i Polen, men planerar att åka hem igen i september, säger Jonas.
Om Dubai nu är hem. Efter decennier av nomadliv, så kan flera platser klassas som hemma. Exempelvis uppväxtens Halmstad.
– Jag var där nyligen i samband med att min brorsdotter föddes. I tre veckor. Jag har nog inte varit där så länge sen jag flyttade 2011. Det kändes riktigt bra.
Så varför Dubai?
– Ja, folk säger att det är för att jag inte vill betala skatt. Men jag betalar gärna skatt, säger Jonas och tar en paus innan han börjar prata igen. Nu med dämpad röst.
– Nej, jag flyttade från Sverige för att jag fick min dörr insparkad en tisdagseftermiddag, och fick en kniv mot strupen av några jävla gängmedlemmar som sa att de skulle döda mig. Som tur var så hade jag kompisar hemma, för vi hade varit ute i Malmö och festat. Så vi var fyra pers, och om inte de hade varit där, hade jag nog varit död nu.
Efter det packade han ihop sin lägenhet och flyttade hem till en kompis i några dagar. Han bodde i ett hus i Halmstad ett tag, innan hans manager föreslog Dubai.
Du har varit rädd?
– Absolut. Skulle inte du vara det? Jag vill inte dö.
– Polisen kunde inte göra något.
Fick du inget samtalsstöd?
– Nej, jag hade mina kompisar och min familj. Min mamma.
– Men jag har inte erkänt det här någonsin i en intervju förut. Vad fan ska jag säga? Att jag flyttade för att jag inte kände mig trygg i mitt land? Jag vill inte att man ska ha den bilden av Sverige. Så jag har hållit det här inne i 15 år, men nu är det väl lika bra att det kommer ut.
Jonas känner att han lagt det som hände bakom sig. I den mån det går:
– Jag kan ju aldrig sova utan dubbellåst dörr, och ibland låser jag sovrummet också. Men livet är asbra, och jag har nog inte känt mig så här glad och exalterad för framtiden på länge.
Jonas Altberg och är född 1984 i Halmstad.
Om livet i Dubai är han fåordig. Men han bor i en etta, är där mest på vintern, och sitter oftast i studion och gör musik. Emellanåt drar han ihop ett poolparty.
– Fast nu är jag 41 år och har festat i 20, så jag har lugnat ned mig lite grann.
– En morgon för två år sen såg jag min egen spegelbild, och kände att jag vill inte se ut så här längre, jag vill inte må så här, säger Jonas och börjar plötsligt sjunga med en fyllig rockklang:
”Well it could have been more with a higher score, if I didn't drink myself down to the floor, But god damn, it was a hell of a lot of fun, a hell of a lot of fun.”
Han kallar låten ”Shower song” och skrev den nyligen på sex timmar på ett KLM-flyg.
Hade karriären gått bättre om han festat mindre? Jonas är osäker. Men han försöker leva annorlunda nu.
– Jag tror att det viktigaste i livet är att hitta något att göra. Men för tio år sen gjorde jag knappt någon ny musik, utan bara turnerade. Det var ”rinse and repeat”. Jag tror till och med att jag hade på mig samma T-shirt i typ tio år. Som att jag inte brydde mig.
Men 2023 så samarbetade Jonas med Victor Leksell, vilket bidrog till en ny skaparhunger.
– Jag tycker att Victor är en svensk klenod att vara stolt över, och blev skitglad när han hörde av sig. Så det hjälpte också. Tack, Victor!
Hur stolt är du över dig själv?
– Jättestolt, svarar Jonas med eftertryck.
Kanske är det inte självklart. Trots listframgångarna så sågade svenska kritiker i princip allt med Basshunter när det begav sig. Det är först på senare år som ”Boten Anna” fått status som musikmilstolpe, medan Basshunter klassats som en pionjär på en DIY-scen där han kommit att inspirera bland andra Avicii.
Men Jonas håller inte med om att han var före sin tid.
– Jag tror att grejen är att jag låg exakt rätt i tiden, då Lunarstorm, Facebook och Youtube var i sin barndom. Jag minns hur folk brände ”Boten Anna” på cd, för att få den spelad av radio och dj:s. Men i dag är det ju självklart att musiken finns på nätet.
Visst vill fansen utomlands höra den på svenska? Du har satt svenska språket på kartan?
– Ja, kan du komma på en större export av just svenska språket? Alltså det behöver inte ens vara en låt.
Oj! Av allt? Bergmans filmer kanske. Det är du och Bergman.
– Det är jag stolt över. Om det stämmer.
Med tanke på ryktet som festprisse, så känns Jonas oväntat reflekterande med hjärnan i ständigt associativt läge. Många svar kommer med en kul knorr. Han sjunger ofta – på spanska eller engelska, och sätter olika accenter perfekt. Påminner stundtals mer om en rapp komiker än en popstjärna. Det är som att han glöder. Så vi återvänder till ”Shower song” – låten där första versen är hans liv i koncentrat. Betyder raderna om fyllan att han har haft alkoholproblem?
– Nej, aldrig. Men det har varit hårt. Jag har trots allt stått på scen på ravefest i tjugo år.
Den arbetsmiljön har ställt till det för många. I Jonas fall har livet dessutom varit omtumlande även bortom scen. Kring tidigt 10-tal blev han brittisk tabloidkändis och kom fyra i ”Celebrity Big Brother.” Inom loppet av tre år kom han sen att förlora sin mamma, gifta sig och till sist skilja sig 2018. När jag frågar hur han hanterat allt känslomässigt, förstår han först inte frågan. Men tänker sen efter.
– Jag gråter rätt mycket. Jag har en gråtdag i veckan. Alltså inte att jag gråter en hel dag, men kanske i tjugo minuter. Det hjälper alltid. Fast en kram är ju det bästa, men ibland får man nöja sig med att gråta.
Har du någon som kramar dig?
– Jag har vänner, men är singel. Jag gjorde precis slut faktiskt. För en och en halv månad sen. Det är sjukt hur snabbt det går: Vi älskar varandra, vi ska flytta ihop, vill bilda familj. Sen är man plötsligt tillbaka på ruta ett.
– Jag älskade våra fem månader och 27 dagar, men alla mina förhållanden har slutat i ungefär samma sak. Jag har varit singel större delen av mitt liv, och då börjar man tänka, är det mig det är fel på? Så jag gick faktiskt till en psykolog för att mitt ex insisterade på det. Men det är inte fel på mig. Men du vet, i mitt yrke är det lätt att hamna på andra plats, och jag tror jag behöver hitta någon som också sätter mig på andra plats. Man har varsitt jobb och så delar man den bästa tiden ihop och supportar varandra.
Vad Jonas själv ska göra med karriären vet han inte riktigt. Han funderar på ett sabbatsår eller att tvärtom dra på världsturné. Han vill släppa ett album, men har också lanserat kläder och fått ett intresse för det. Han har ett eget community på Discord, och har börjat dokumentera och filma sitt vardagsliv.
– Det är väl lite som du sa i början: ”Vart tog du vägen?” Jag har hållit mig rätt borta från allt. Mest suttit hemma, kollat på fotboll, spelat biljard och gameat. Jag är alltid själv, och är så trött på det. Nu vill jag bara dela med mig.
Sverige då. Kommer han någonsin flytta tillbaka? Det vet han inte:
– Men någon gång vill jag pensionera mig på en gård. Med lite djur och odla lite grönsaker. Jämte en sjö, så att jag kan fiska.
Den stora drömmen för Basshunter verkar inte handla om plats, utan om harmoni.
Andra har också läst
- Carin Hjulström försvann från SVT – sen bytte hon liv- Carin Hjulström: ”Jag längtade efter att gå in i mörkret”
- Tomas Brolin: ”Händer inte så länge jag lever”- Tomas Brolin om besvikelsen på Sverige
- Johan T Lindwalls mardrömmar om prins Daniel: ”Panik”- Hovreportern Johan T Lindwall: Då kommer kungen kliva av
- Därför skilde sig Dominika Peczynski och Anders Borg- ”Det skulle inte ha hänt annars”
- Steffo Törnquist vet inte hur rik han är- ”Är det 50 eller 100 miljoner jag har?”
- Cecilia Hagens protest mot Alex Schulman- Cecilia Hagen om elakheter hon aldrig glömmer