Olika generationer har ofta förfasats över den kommande generationens stilval vad gäller kläder, frisyrer och attityder. Att slå sig fri från föräldragenerationen är en del av uppväxten. Men inom looksmaxing – en populär trend bland unga män på bland annat sociala medier och livestreaming-plattformar – är det bokstavligt talat slag som förespråkas.
En aspekt av looksmaxing, bonesmashing, innebär som namnet antyder att slå sönder delar av sitt eget ansikte för att det ska ”läka ut” på ett mer optimalt estetiskt tilltalande sätt. Mer tekniskt handlar det om att skapa mikrofrakturer på käkbenet som vid läkning ska skapa en mer markerad käklinje. Att slå sig själv snygg helt enkelt. I extrema fall med en hammare.
– Att liksom skulptera ansiktet på ett annat sätt, säger Magnus Kilger, universitetslektor och docent vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.
Enligt Kilger finns det aspekter inom looksmaxing som är nya jämfört med andra skönhetstrender.
– Det som skiljer det från många andra typer av praktiker är att det är väldigt mycket fokus på ansiktet.
En person som maximerar exempelvis sin käklinje får, enligt looksmaxingens logik, ett snyggare ansikte och därmed högre status. Status som i förlängningen anses, mer än utbildning och andra ”mjukare” kunskaper, leda till framgång. Begreppet looksmaxing kommer ursprungligen från incelrörelsen och manosfären – grovt förenklat en internetbaserad kultur där både män och kvinnor rangordnas hårt baserat på utseende.
Glorifierar självmord
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) kom i slutet av maj med rapporten ”Pojkars och unga mäns jämställdhetsutmaningar”. Där framgår att looksmaxing, enligt vad MUCF känner till, inte studerats i Sverige men att det tycks finnas tendenser till att det kan ha spritts även bland unga utanför incelsfären.
I juli i år fick Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att granska manosfären och hur den typen av innehåll på sociala medier påverkar pojkar och unga män.
– Pojkar kan möta innehåll som glorifierar självmord, förlöjligar psykisk ohälsa och skapar en närmast besatt fixering vid utseende, muskler och status. Det här blir ett problem inte bara för flickor och kvinnor utan också för pojkar och män, sade jämställdhetsminister Nina Larsson (L) till TT då.
Fuska sig till framgång
Att nå toppen av pyramiden inom looksmaxing och bli en ”chad” är inget som görs i en handvändning. Inom kulturen framhålls öppet att anabola steroider ger snabbare träningsresultat när det kommer till att få synliga muskler. Andra substanser förespråkas också öppet av de mest populära förespråkarna av looksmaxing. Att erkänna att man tagit genvägar är inget fult, snarare ses det som att man har ”lurat systemet”, enligt Magnus Kilger.
– I alla sammanhang ska man maximera. Det gäller även i form av att maximera karriärmässigt. Men väldigt mycket att det är utseende som styr och att tjejer bara vill ha snygga killar, säger han och fortsätter:
– Det är väldigt mycket ”de säger att personlighet och att vara trevlig och sympatisk spelar roll. Men när det väl kommer till kritan vill de ha en snygging”.
Synsättet är alltså att karriär eller personlighet inte räcker.
– Det är en del av en bredare trend med att allt färre unga killar ser sig själva som feminister till exempel, säger Magnus Kilger.
Olagligt?
Det finns olika regleringar som täcker in att uppmana till självskadebeteende, oavsett om det är med hammare eller förbjudna substanser. Det menar Johanna Lindström, jurist på Familjens Jurist och doktorand i barnrätt på Stockholms universitet:
– Man kan anmäla den typ av innehåll från influerare eller reklam som kanske främjar skadligt innehåll, säger hon och fortsätter:
– Men inom EU ställer man också i Digital services act (DSA) krav på plattformarna att de ska utforma sina tjänster på ett sätt som är förenligt med barnets rättigheter.
Flera länder, inklusive Sverige, har antingen infört eller diskuterat att införa åldersgränser för användning av sociala medier.
– Man ska vara medveten om att det är ett ganska trubbigt verktyg som kommer att omfatta barn som har helt olika situationer, säger Johanna Lindström.