Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Jag beundrar visselblåsare. Att se missförhållanden och våga slå larm när andra väljer tystnaden kräver integritet och civilkurage. Priset kan bli högt: isolering, utfrysning och en karriär som sätts på spel. I mitt eget arbete har jag försökt bidra genom att lyssna på dem som vågar tala, granska deras uppgifter och föra fram sådant som annars riskerar att tystas ned.
Några har gjort särskilt starkt intryck på mig. Dit hör mina informanter inom folkbildningen, som vågade avslöja omfattande bedrägerier inom studieförbunden. Deras uppgifter bidrog till Riksrevisionens granskning, som blottlade allvarliga brister i kontrollen. De vågade tala när andra valde tystnaden – samtidigt som bristande insyn fortfarande skapar utrymme för missbruk.
Ett annat exempel är Inga-Britt Ahlenius, min kolumnistkollega på SvD:s ledarsida. Som tidigare chef för FN:s internrevision gjorde hon sig känd som ”Ms Fearless”. Hon anklagade generalsekreteraren Ban Ki-moon för att försöka begränsa internrevisionens oberoende och påverka centrala tillsättningar. I sin 50-sidiga slutrapport tog hon striden öppet med den egna organisationens högsta chef. Priset blev, enligt henne själv, varningar om repressalier och senare smutskastning.
Priset kan bli högt: isolering, utfrysning och en karriär som sätts på spel.
Förra året publicerade min norska studiekamrat Nicolai Prydz Forrådt av Norge (NoBox AS, 2025). Boken granskar hur Telenor, som gick in i Myanmar i demokratiseringens tecken, efter militärkuppen hamnade i en situation där juntan fick tillgång till känsliga kunduppgifter – kontaktnät och lokaliseringsdata som kunde användas för att kartlägga och spåra oppositionella. I ett uppmärksammat fall begärde juntan data om oppositionspolitikern Phyo Zeya Thaw veckor innan han greps. Han avrättades året därpå.
För Prydz blev frågan djupt personlig. Han hade nära kontakter med demokratirörelsen i Myanmar och hans vän Ko Jimmy greps och avrättades av juntan. Prydz blev en viktig katalysator genom att systematisera visselblåsarnas dokumentation och också rikta ljuset mot den norska staten som majoritetsägare i Telenor. Vad visste norska regeringen? När fick den veta det? Vad gjorde den – och varför ingrep den inte?
Prydz var inte själv visselblåsaren. Hans betydelse låg i att systematisera dokumentationen, föra den in i offentligheten och se till att visselblåsarnas uppgifter inte kunde begravas.
Konsekvenserna har blivit stora. Ett enhälligt Storting gav Riksrevisjonen i uppdrag att granska statens ägarstyrning av Telenor. I september 2026 gjorde PST och Kripos husrannsakan på Telenors huvudkontor. Bolaget utreds nu för misstänkt medverkan till brott mot mänskligheten och sanktionsbrott.
Det är visselblåsarnas verkliga betydelse. De avslöjar inte bara missförhållanden. De bryter den tystnad som gör dem möjliga. Nästan alltid finns människor som visste, människor som såg – och människor som valde att tiga. Ofta är det den som till slut talar som får betala det högsta priset.
Därför förtjänar visselblåsare mer än vårt beröm. De förtjänar vårt skydd. För maktmissbrukets bästa vän är inte lögnen – det är tystnaden hos dem som känner till sanningen men väljer att tiga.