– Det unga egentligen behöver få hjälp med är frågor som hur ser jag ut, vad kan funka nu när detta har hänt och hur kan jag gå vidare? säger Camilla Palm, sexolog och forskare vid Malmö universitet.
Hon har tagit fram en guide för personal inom skola, vård och socialt arbete. I många verksamheter är könsstympning en fråga som sällan dyker upp och som personalen inte är van vid att prata om. Stödmaterial med inriktning på den sexuella hälsan har hittills saknats.
Flera risker
– En del upplever att det inte påverkat dem, andra säger att ”jag är avskuren från det området, jag vill inte ta på det, det var ett trauma när det hände och det är något som skapar olust”.
En av riskerna är att känseln kan förändras, så att man antingen blir okänslig där ingreppet gjorts eller att man blir överkänslig. Upplevelsen av värme och kyla kan påverkas och ärrbildning kan orsaka smärta eller göra så att den underliggande del av klitoris som finns kvar inte kan stimuleras. Vissa kvinnor drabbas av cystor.
De kvinnor som utsatts för den mest ingripande varianten av omskärelse och sedan blivit ihopsydda kan uppleva så stark smärta vid samlag att de drabbas av slidkramp eller överkänslighet.
Det finns hjälp
Poängen med att prata är att det finns hjälp att få.
– Sexualupplysning kommer man väldigt långt med, säger Camilla Palm.
De som lider av smärta kan till exempel få hjälp med sensibiliseringsövningar, det vill säga att på olika sätt vänja vulvan och slidan vid beröring.
Att bli undersökt av gynekolog eller barnmorska och få höra hur det ser ut mer exakt kan också vara en hjälp, menar Camilla Palm. Många saknar en klar bild av vilken typ av omskärelse som gjordes och hur det läkt.
– Det är en av de vanligaste frågorna: ”Hur ser jag ut?”
Stor variation
Kunskap om den stora variationen bland dem som utsatts för könsstympning är grundläggande för att det ska kunna bli bra samtal, anser hon.
– Det kan finnas alltifrån att ”det har jag inte tänkt så mycket på” till att ”jag har alltid känt att något var fel, det här som gjordes mot mig”.
Hur möjligheten till ett bra sexliv påverkas varierar också, även bland dem som utsatts för samma typ av ingrepp.
– Man tar liksom inte bort hela sexualiteten, för den sitter i så många delar av kroppen och hjärnan, säger Camilla Palm.