Här dyker frivilliga efter elskrot: ”Det farliga måste bort”
Plockat upp 65 ton – merparten elsparkcyklar • Varnar: Kan få långvariga konsekvenser
・Uppdaterad:
På åtta år har frivilliga dykare plockat upp omkring 65 ton elektronik ur Stockholms vatten, varav merparten är elsparkcyklar.
Nu varnar forskare för att elsparkcyklarnas batterier och plastdelar kan få långvariga konsekvenser för miljön.
– Det här lever jag för, säger volontärdykaren Janne Sverin.
Vid kajen ligger simfötter och dykdräkter. Rep dras över asfalten och volontärerna går igenom dagens plan. Om några minuter ska dykaren Janne försvinna ner i det mörka vattnet.
Målet är att hitta sådant som inte borde ligga där. Elsparkcyklar. Batterier. TV-apparater.
Organisationen Hands2Ocean samlar frivilliga dykare som rensar Stockholms vatten från skräp. Sedan starten 2018 har de fått upp omkring 65 ton elektronik ur vattnet. Ungefär 50 ton av det är elsparkcyklar, motsvarande omkring 1 600 fordon.
– I dag är vi tio dykare och 20 repdragare som är uppe på land. Repdragarna hjälper oss att dra upp skräpet, säger grundaren Fredrik Johansson.
Fredrik arbetade tidigare som marindykare. Det var under åren under ytan som han reagerade på mängden elektronik och batterier som samlades på bottnarna.
Återkommande volontärer
Kort därefter hoppar Janne Sverin ner i vattnet. Han tog sitt dykarcertifikat redan 1976 och har länge dykt på egen hand. För tre år sedan fick han syn på ett inlägg om Hands2Ocean på Facebook.
– Jag åkte med direkt, och sen var det kört. Dagen efter köpte jag all utrustning, säger han.
Sedan dess har han varit en av organisationens återkommande volontärer.
– Det här lever jag för. Det här är min grej.
Åtta meter under ytan sveper lampans sken över botten. Där ligger inte bara elsparkcyklar. Här finns också stolar, stekpannor, en gammal studentmössa och annat vardagsskrot som med tiden hamnat i Mälaren.
Efter några timmar börjar fynden samlas på kajen. Bland högarna av metall ligger flera uppdragna elsparkcyklar som senare ska tas om hand av Stockholms stad.
Varnar: Har skadliga effekter
Men de uppfiskade elsparkcyklarna är mer än bara skrot på fel plats. Enligt ekotoxikologen Bethanie Carney Almroth vid Göteborgs universitet består de av en blandning av metaller, plaster och kemikalier som absolut inte hör hemma i vattenmiljön.
– Det här är ett främmande objekt som består av många typer av ämnen. Vissa av dessa kan vara toxiska och persistenta. De stannar kvar i naturen länge och har skadliga effekter, säger hon.
Vissa ämnen kan påverka hormonsystem hos ryggradsdjur. Andra påverkar alger och smådjur som i sin tur är viktiga för näringskedjan.
Elsparkcyklar särskilt farliga
Litiumbatterierna i elsparkcyklar är särskilt farliga. När elsparkcyklar blir liggande riskerar batterierna att läcka ut ämnen i omgivningen. Litium kan påverka både nervsystemet, njurarna, sköldkörteln och fosterutveckling. Men det är inte bara batterierna som kan orsaka problem. Även plastdelar som kablar och andra komponenter innehåller kemikalier som kan vara skadliga för människor.
– Det finns många kemikalier i plaster som kan bidra till olika typer av cancer, påverka fertiliteten och störa barns och ungdomars utveckling, säger Bethanie.
Hon menar också att många underskattar konsekvenserna av att dumpa föremål i hav och sjöar.
– Det största missförståndet är kanske att människor tror att det är ofarligt när det ligger där. Att ”syns det inte så finns det inte”. Men det vi tippar ner i vattnet har effekt. Särskilt i Östersjön som redan är väldigt förorenad, säger hon.
”Det farliga måste bort”
Hon tycker att insatser som den på Söder Mälarstrand är viktiga.
– Vi måste restaurera miljön och få bort källorna till föroreningar. Det farliga måste bort.
Men Bethanie betonar också att ansvaret inte bara kan ligga hos frivilliga dykare.
– Det är ett producentansvar. De produkter som sätts på marknaden måste också tas om hand hela vägen genom sin livscykel, säger hon.
För Hands2Oceans volontärer är lösningen enkel: få upp skräpet innan det hinner göra mer skada. När Janne kommer upp till ytan igen får han frågan om han är nöjd med dagens fångst.
– Jag fick upp elsparkcykeln som jag hade räknat med, efter mycket slit. Vi ger aldrig upp, säger han.
Janne tittar bort mot dykarkollegan som kallas Drutten.
– Det är som Drutten brukar säga: ”Det ni slänger i hittar vi”.