Under året har nyhetsflödet fyllts av samma typ av händelser. En region anmäler en sjuksköterska efter ett omfattande svinn av narkotikaklassade läkemedel som ingen kan förklara. En kommun upptäcker först efter att en sjuksköterska har slutat att stora mängder tabletter saknas från ett särskilt boende. En tredje kommun har upptäckt att en patients smärtstillande tabletter i dosetten hade bytts ut mot receptfri medicin.
Mönstret är detsamma. Rutinerna fanns, signaturlistorna fanns, och ändå upptäcktes svinnet i efterhand, ofta av en slump och långt efter att det hade börjat.
Det kan handla om läkemedel som blivit över efter byte eller utsättning, passerat utgångsdatum eller läkemedel som lagts undan för återlämning till apoteket. Tabletter kan också bytas ut mot andra preparat. Kapslar kan tömmas och innehållet bytas ut. Om patienten sällan behöver sin ordinerade smärtlindring kan ett sådant byte förbli oupptäckt länge. Konsekvenserna blir att patienter riskerar att bli utan rätt behandling, samtidigt som läkemedlen kan hamna hos andra eller säljas vidare. När narkotikaklassade läkemedel försvinner kan det dessutom vara en fråga för polisen.
När ett narkotikaklassat läkemedel har expedierats och levererats hem till en patient återstår en avgörande kontrolluppgift, den att säkerställa att rätt mängd når rätt patient och att varje uttag kan följas
Utredningen Stärkt tillsyn och uppföljning (SOU 2026:19) föreslår bättre verktyg för att upptäcka oegentlig förskrivning. Det är välkommet. Men förskrivningen är bara början på läkemedlets väg. När ett narkotikaklassat läkemedel har expedierats och levererats hem till en patient återstår en avgörande kontrolluppgift, den att säkerställa att rätt mängd når rätt patient och att varje uttag kan följas. Kvar att granska finns kommunens egna rutiner, en patients hem som inte är en vårdlokal och en personalstyrka där delegerad hemtjänstpersonal, ordinarie sjuksköterskor och vikarier delar på ansvaret.
Hur kedjan avgränsas syns också i remissvaren. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, beskriver den läkemedelsprocess som tillsynen ska omfatta som att den går från förskrivning till utlämnande på apotek. Det är en rimlig utgångspunkt för en utredning om förskrivning, men det betyder att det som händer med läkemedlet efter apoteket riskerar att hamna utanför.
Det är särskilt viktigt nu när vården ställs om till god och nära vård, där allt mer vård ska kunna ges i patientens hem. När vården flyttar närmare patienten måste också kontrollen följa med.
Låsbara läkemedelsskåp
I vissa kommuner har man exempelvis infört låsbara läkemedelsskåp med personlig tagg i hemmen hos personer med hemtjänst, för att kunna se vem som har öppnat skåpet. Det är ett litet steg i rätt riktning, men teknik ersätter inte granskning. Ett lås visar bara vem som öppnade, men inte om det som togs ut nådde patienten.
Jag vill därför att regeringen, när utredningens förslag bereds, gör följande:
Uppdraget bör vidgas så att tillsyn och uppföljning omfattar läkemedlets hela väg, från förskrivning till administrering, även när den sista delen sker i patientens hem.
Kommuner och vårdgivare som hanterar narkotikaklassade läkemedel i den kommunala hälso- och sjukvården bör ha en tydligare skyldighet att regelbundet låta någon utanför den ordinarie linjeorganisationen granska den faktiska hanteringen, på samma sätt som ekonomin granskas. Granskningen behöver omfatta hela kedjan, från beställning och mottagande till uttag, administrering och kassation.
Det handlar inte om att misstro sjuksköterskor eller omsorgspersonal. Tvärtom. Ett system som upptäcker avvikelser tidigt skyddar också alla de medarbetare som gör rätt, och som annars riskerar att hamna under misstanke när något försvinner. Det skyddar också den som riskerar att utveckla ett läkemedelsberoende och kan bidra till att personen får hjälp innan situationen förvärras. Och det skyddar patienten, anhöriga och andra som rör sig i hemmet, bland dem barn och tonåringar.
Patienter som får starka smärtstillande i hemmet hör ofta till de skörare i vården. De förtjänar att läkemedlen faktiskt når fram.
Aneth Olofsson, legitimerad sjuksköterska