Det märktes att det var ett färskt VM-lag som spelade på nationalarenan den här kvällen. Publiken slöt upp, sjöng och engagerade sig, trots att det var Nations League och Rumänien.
Och det fanns intressanta saker att hålla utkik efter redan från början, inte minst i startelvan. Den kom ut som en 4-4-2, Potter valde att fortsätta bygga på ett innermittfält med Ayari och Bergvall, Nanasi klev rakt in i den efter att ha missat VM-truppen med en millimeter.
I allt det här fanns svar att söka. Många av dem vi fick mot ett ganska svagt Rumänien hade vi redan.
Dels: De lämnar för stora ytor, släpper till onödiga chanser, och de kommer att släppa in mål. Men allt det där kommer behöva utvärderas mer löpande från och med nu, kanske efter tre matcher snarare än tre träningar. Vi kan också konstatera att Ayari är helt bisarrt bra på de saker han är bäst på, och i dag var de äntligen ganska mycket bättre än en motståndare de ska vara ganska mycket bättre än under långa stunder.
Och det kanske är därför vi hittar det mest intressanta i det som hände före och efter Rumäniens kvitteringsmål i den första halvleken.
Han är ganska långt från den spelaren just nu, har varit det hela hösten.
En av de stora svenska fotbollsfrågorna, som egentligen inte fått plats inför den här matchen, är den om Gyökeres.
Att Isak är i form visste vi, så det förvånade ingen att han flöt runt elegant, sökte bollar (borde fått dem oftare), tog emot briljanta passningar av Ayari flera gånger om och gjorde Sveriges första ledningsmål på en av dem. Ytterligare en uppvisning i vem han är när han här skadefri och viktig i sin vardag.
När Gyökeres är detsamma är han den som skjuter Sverige till VM och rusar upp i toppen av popularitetsskalan i landslaget. Den som får unga och gamla att sätta mask för ansiktet. Han är ganska långt från den spelaren just nu, har varit det hela hösten.
Fastklistrad på bänken i Arsenal, utskälld och hånad överallt. Ganska kantig och har fler sämre än bättre aktioner även i den första halvleken av den här matchen. Men han visar att han trots allt fortfarande fungerar när han gör det andra ledningsmålet precis innan paus.
Ett av de mest angelägna beskeden på kort sikt, trots allt.
Hans mål kanske var det viktigaste av allt.
För Sverige gör i vissa delar en ganska bra match här. Stroud gör nästan två mål i den andra halvleken, Holm går sönder igen (mitt hjärta också faktiskt), Ayari står för en klassbrytning med tjugo minuter kvar av matchen och det blir en seger.
Gyökeres byts ut innan matchen är färdigspelad, men hans mål kanske var det viktigaste av allt i dag. Igen. Mycket för hans egen skull, men också lagets.
För innan de hittar till den där balansen som Potter pratar om, innan den defensiva strukturen faktiskt lyckas se till att det här laget håller nollan ibland, innan de fullt ut kommer till att kontrollera matcher, så kommer hans mål fortsätta vara lika viktiga som de var i våras.