Ettan mot tvåan i hockeyallsvenskan. Omgång fyra. 20.30-start.
Det var upplagt för stökig fest i Hägglunds Arena den här fredagen.
Hur stökig den egentligen blev låter jag andra svara på, August Berg och Åke Stakkestad är kanske mer lämpliga, men ur ett rent hockeymässigt perspektiv fick vi med oss många svar från Örnsköldsvik.
Som att Leksand är på riktigt. Verkligen på riktigt.
Tre raka segrar kan många lag i den här serien rada upp, men fyra vinster – så övertygande dessutom – är ett tecken på kvalitet.
Det brukar sägas att degraderade lag från SHL kan behöva tid på sig under hösten. Kvällens motståndare, Modo, är ett gyllene exempel. Deras fjolårshöst var snårig och svår.
Leksand däremot, de har satt foten på gaspedalen direkt och dragit ifrån i tabellen.
Den främsta anledningen till Leksands start
Skillnaderna mellan lagbyggena – Modo förra året, Leksand nu – är rätt många. Framför allt har masarna haft kontinuitet genom säsongerna.
Ledarstaben är intakt, mer än halva truppen spelade i herrlaget ifjol och på nyförvärvssidan har spelare som Patrik Zackrisson och Martin Karlsson, killar som kan både bygd och förening, presenterats.
Det är den främsta anledningen till att Leksand kunnat starta serien så övertygande.
Nu var segrarna mot Södertälje, Mora och Oskarshamn av ett slag. Den mot Modo, den var av ett annat. För det här var en toppkonkurrent, på bortaplan, som stod på andra sidan.
Och Leksand tog sig igenom kvällen relativt bekvämt, om vi ska vara ärliga.
Visst, Modo hade en hyfsad avslutande halva av första perioden och tack vare flera powerplay i mittenperioden parkerade Ö-vikslaget länge i Leksands zon, men masarna redde ut det. Starka i egen zon, stringenta framåt.
Tredje perioden blev sedermera en transportsträcka.
Men överlag var det svaga ingripanden vid alla fem mot fem-mål under kvällen.
Som...
# Peder Kyrkjeeide Øversveens positionering och skär utåt i banan när Tyler Kelleher tilläts åka slalom innan 1-0 var svårförstådd.
# Riley McCourts tokrusning ner i vänster sarghörn, när Leksand hade tre forwards vid förlängda mållinje, som sedan öppnade upp för en Modokontring och 1-1 kommer bli tacksamt videomaterial för Leksandsledarna i morgon.
# Oscar Petterssons och William Falkenhälls oförmåga att få ned pucken djupt vid offensiv blå lär också ha gett Modo-coacherna gråa hår.
Han stirrade ned huvuddomarna
Det var dock Johan Hedberg som lämnade den andra perioden mest förbannad av alla, trots 4-1 på tavlan. Han var ursinnig efter Zaki Crookes utvisning på Marcus Karlberg, han både sparkade i båsväggen och skrek rakt ut.
Det var länge sedan jag såg Johan Hedberg så arg, om jag någonsin gjort det.
När periodvisslan ljöd stod han och stirrade ned huvuddomarna från båsdörren. Han vägrade lämna.
Domarna ignorerade honom. Till slut gick han ut till omklädningsrummet.
Det märktes att det inte var en match i mängden för varken Johan Hedberg eller Leksand. Det var det sannerligen inte för Karlbergsklanen i Modo heller, ur-leksingarna som gick förlorande ur säsongens första strid.
Och det helt rättvist.
Leksand var numret större, deras spets var utslagsgivande och försvarsspelet vid ledning var ofta exemplariskt. Hur mittzonen kontrollerades, hur stabilt det uppställda försvarsspelet i egen zon såg ut. Modo hamnade på utsidan – hela tiden.
Som serien nu startat har Leksand förtjänat favoritstämpeln medan Modo har en hel del att fundera på.
Har en stor chans att nå SHL
Just nu förväntas en 17- och 18-åring leda offensiven. Milan Sundström och Elton Hermansson är speciella, men det är ett tungt ok att bära och inte en rimlig hierarki att ha i ett lag som slåss om att nå SHL.
Troy Bourke går visserligen skadad, han ska ju vara en toppspelare, men resten av de offensiva spelarna deltog. Medan Leksands importerar levererade gjorde Modos inte det. Jackson Jutting var, precis som många andra, blek. Han har inte rosat marknaden än.
Efter fyra omgångar har Modo nu vunnit en match på full tid.
Samtidigt har Leksand sprungit ifrån och i skrivande stund skiljer redan fem poäng mellan lagen.
Leksand i september 2026 ser ut som ett harmoniskt, moget och framåtlutat lag som börjar känna att de inte bara har en chans, utan en stor chans, att nå SHL till våren.