På skilsmässoalbumet ”Vidrig vår” synar Dungens Gustav Ejstes en kraschad relation. Skivan präglas av gruppens musikaliska skicklighet, men texterna lyckas inte hålla samma nivå, skriver DN:s Matilda Källén.
Psykedelisk rock
Dungen
”Vidrig vår”
(Arketyp)
Skilsmässoalbum är en genre för sig och nu har Dungen sällat sig till skaran.
På ”Vidrig vår” synar bandets frontman Gustav Ejstes en kraschad relation från en position bortom separationen. Den har redan skett, den vidriga våren har övergått i något annat, kvar är en molande känsla av förlust.
I en intervju med DN jämför han sitt bidrag till genren med Lily Allens uppmärksammade dito, ”West end girl” från i fjol. Men där Allen valt konfrontation, menar Ejstes att han har ett mer ”försonande tonläge”.
Det präglar även musiken. I grunden genomsyras albumet av den musikaliska skicklighet och lekfullhet som Dungen kultiverat i 25 år. Bandet är som en sorts skinnjackeklädd näcken i en älv av psykrock och folkpop, gitarrer och flöjter, stråkar och ljudeffekter. Men i jämförelse med tidigare är låtarna på ”Vidrig vår”, producerade av Ejstes och Mattias Glavå, ganska avskalade. Älven porlar mer än forsar.
Titelspåret och efterföljande ”Ingenting var speciellt” tassar fram mellan försiktigt förvrängt fågelkvitter, en känsla av nostalgisk filmmusik, något stänk av jazzig 90-talspop och textrader som fångar en relations små förskjutningar. Det är stämningsfullt och kontrollerat på gränsen till att jag vill ruska om någon, säga att det faktiskt är okej att vara arg också. Det är okej att balla ur.
Ibland ballar det faktiskt ur, men musiken tycks främst fungera som soundtrack till texterna. Det är något Dungen behärskar – bandets soundtrack till den 100-åriga animerade filmen ”The adventures of Prince Achmed” var fenomenalt – men här händer det att texterna ställer sig i vägen. Det är talande att albumets starkaste spår är de instrumentala ”Snurra på hjulet” och ”En dag i september”. Eller så handlar det om behovet av en paus. För även om det lågmälda gäller texterna såväl som musiken, finns här rader som slår en rakt i magen.
”Stanna kvar”, som Gustav Ejstes sjunger på ”Börja om”: ”Jag kan tänka mig att ändra allt.”
Bästa spår: ”En dag i september”
Läs fler texter om musik och fler skivrecensioner.