I tidningen har stadens ledande politiska person Robin Holmberg (M), i den lilla staden vid Skälderviken, flaggat för att införa ett stadspris för särskilt förtjänstfulla personer.
Tanken slår mig att tidpunkten är utmejslad till kommande val 2030. Då vill denna person göra sig själv odödlig genom att stadens borgerliga honoratiores utnämner honom som särskild förtjänstfull person. Och kan därmed avgå med ”glans”.
Motiveringen kan alltid urkristalliserad enligt borgerliga principer och kriterier, oftast utfästa och arvtagna i den fiktiva staden Kälkeborg.
En 1800-talsfilosof myntade en gång följande tes: ”Det enda som inte ljuger hos människan är egenintresset.” Detta kan förslagsvis inpräglas på medaljens baksida.
När nu stadens borgerliga och politiska honoratiores samlar sig bortom valet 2030 till hyllandet av ”stadens son”, herr Holmberg, i den fromma förhoppningen att de inom en snar framtid också får ikläda sig denna utmärkelse, instiftat av de själva för dem själva.
Kan de nu önska varandra en god verksamhetstid de kommande fyra mandatåren, med en god cigarr och punch till svartsoppan i den annalkande Mårtensfirandet på en av stadens lämpliga och finare och ståndsmässiga festlokaler.
En brasklapp dock kan utgöra en varningssignal. Bara nu inte någon aktivitetsgrupp – gissa vilken, med sin aktivitet i en för staden långlivad fråga – gör att herrarna och damerna i det borgerliga styret i den lilla staden vid Skälderviken sätter gåsfågeln i vrångstrupen.
Folke Bengtsson