Att följa engelsk fotboll de senaste åren har varit en märklig upplevelse.
För egen del har konsumtionen gått ner. Kraftigt. Jag växte upp med ligan som min stora ventil för mitt fotbollsintresse och Newcastle United som favoritlag, men har i dag förlorat mycket av kontakten.
Skälen är nog många. Parallellt med att Premier League köpte sönder resten av Europa har den kryddats med en grotesk variant av VAR som strimlar sönder matcherna och låtit sig styras av en allt annan än sympatisk, ny ägarkategori från USA och Mellanöstern. Utanför deras loger protesterar lokalinvånarna mot skyhöga biljettpriser medan arkitektfirmor från Kansas jublar över hur en nybyggd kortsida i London skapar känslan av att vara på en lyxyacht.
Det har helt enkelt inte varit för mig.
Till viss del är det kanske ålder, en annan anledning är den tydliga kontrast som den svenska fotbollen erbjuder.
Men allt oftare undrar jag om inte det enskilt största skälet är att Premier League helt enkelt inte går att ta på allvar längre, eftersom det verkar som att vissa klubbar fuskar i dagsljus.
Gick till motangrepp mot ligan
Idag förvandlas farhågorna till dokumenterad historia.
Under eftermiddagen briserade nyheten att Manchester City fälls på 114 av 115 punkter i den evighetslånga utredning som syftat till att ta reda på om man brutit mot olika ekonomiska regelverk mellan 2009 och 2018, det vill säga hela den period som bygget av den moderna, Pep Guardiola-ledda dynastin ägde rum.
Innehållet är brett. I huvudsak handlar det om att klubben med olika trollformler har tagit in, spenderat och redovisat pengar på otillåtna sätt för att få större manöverutrymme.
Flera av punkterna gäller det faktum att City vägrade samarbeta med utredningen mellan 2018 och 2023. Klubben har vräkt in advokatkostnader och lyckosamt fördröjt processen under lång tid och menar även i dag, när medieuppgifter i England gör gällande att man fälls på nästan alla punkter, att ingenting är avgjort.
Inställningen är inte ny.
I juni 2024 gick City till motangrepp och stämde Premier League med en 165 sidor långt utbrott om att de nya ekonomiska reglerna, som var demokratiskt framröstade av 14 av 20 klubbar i ligan, var ett resultat av det man kallade ”majoritetens tyranni” och därför orättvist (en del av regelverket bedömdes senare som för svagt av en oberoende instans).
Många har kliat sig i huvudet
Utredningen har legat som en sorts svettlukt över hela ligan i många år.
Behöver Citys titlar en asterisk? Hur ska Guardiolas arv betraktas om klubben hade en egen regelbok utanför planen? Hur känns det för Liverpool, som tog 97 poäng utan att vinna 2018/19?
Många har kliat sig i huvudet längs vägen. Även med hänvisning till motsvarande exempel.
Hur kommer det sig att Nottingham (fyra poängs avdrag), Everton (sex poäng), Leicester (sex poäng) och Chelsea (böter och ett verkningslöst transferförbud) har utretts snabbt och straffats, flera gånger hårt, medan det tagit åtta år att utreda Manchester City?
Den komplicerade ekonomiska och juridiska fonden för hela ligan grumlar bilden ännu mer, där nya regelverk introduceras med jämna mellanrum och rättsprocesser fungerar som ett snustorrt extra-VAR i bakgrunden.
Går inte att ta på allvar
Det är någonstans längs vägen av denna shitshow som det blivit fullständigt omöjligt att upprätthålla intresset. I alla fall för mig.
När Manchester City nu döms, då döms också Premier League.
Ligan har varit ett skådespel. Fotbollen har avgjorts på olika premisser. Och den har under mer än ett decennium dominerats av en klubb gestaltar många av dess värsta problem.
City såldes från en avsatt thailändsk premiärminister på flykt från korruptionsanklagelser i sitt eget hemland till den brutala regimen i Förenade Arabemiraten. När klubben hade pumpats full med deras pengar, så till den grad att den kunde locka till sig en av tidernas bästa tränare och spelare för mångmiljardbelopp. Det gick inte att stoppa den optimerade apparaten, som skördade titlar likt ingen annan klubb medan säsongskortsinnehavare pressades undan från läktarna och andra regelbrott viftades bort.
Felet ligger hos systemet som lät det hända.
När det nu står klart att saker och ting inte gick rätt till? Ja, då finns inte längre något bra svar på frågan varför någon ska ta den här fotbollen på allvar.