Trenden är tydlig: öppna AI-modeller vinner mark när företag, organisationer och utvecklare vill bygga AI-lösningar som är mer kostnadseffektiva, som man själv har kontroll över och som minskar beroendet av de stora amerikanska AI-labben. Och öppna modeller blir allt mer synonymt med Kina.
Flera händelser och omständigheter har fått trenden att accelerera. Det tog fart i våras när explosionen av AI-agenter fick tokenförbrukningen att skjuta i höjden, samtidigt som AI-labben i högre utsträckning började ta betalt för användning. Det gav it-chefer och cfo:er skrämselhicka när fakturorna trillade in.
Men det stora skrämselskottet, framför allt för organisationer i Europa, kom i juni när Trump-administrationen belade Anthropics Fable 5-modell med exportförbud vilket gjorde att företaget ströp tillgången till den nya modellen för alla användare i flera veckor.
Och i samma veva började de kinesiska AI-bolagen släppa öppna modeller som inte ligger långt efter de amerikanska i kapacitet, där Z.ai:s 5.3, Kimi K3 från Moonshot, Alibabas Qwen 3.8 snabbt har seglat upp som några av världens mest populära modeller, tillsammans med Deepseek som fortfarande håller ställningarna.
I dag har de öppna modellerna gått om de proprietära modellerna i användning på AI-marknadsplatsen Open Router. I veckan rapporterade Bloomberg om hur startups börjar vända sig till öppna modeller för att bli mindre beroende av Open AI och Anthropic. New York Times uppmärksammade för ett par veckor sedan hur stora amerikanska företag lockas av billigare, öppna modeller och Financial Times skrev redan i somras om hur europeiska företag vänder blickarna mot Kina i svallvågorna av Fable 5-förbudet.
”För europeiska företag är en egendriftad kinesisk modell det säkrare valet jämfört med den amerikanska modellen”, säger riskkapitalisten och startup-rådgivaren Tom Sheridan till FT.
Pris, suveränitet och möjligheten att anpassa modellerna efter egna syften är de främsta skälen till att allt fler väljer att köra öppna modeller på egen hårdvara. Eller på egenvalda molntjänster. Incidenter som när fyra av de största AI-tjänsterna nyligen blev otillgängliga samtidigt ska heller inte underskattas.
Det är inte så att det helt saknas öppna modeller från andra länder än Kina. Nvidia, Google, Meta, IBM och AMD hör till de stora amerikanska techbolag som släpper öppna modeller med varierande grad av popularitet. Framför allt Nvidia lär satsa ännu mer framöver, det vittnar inte minst köpet av Hugging Face.
Europa då? Här är det i dag ganska uppgivet. Det europeiska AI-hoppet Mistral släppte sin senaste toppmodell i april – en evighet sedan i AI-mått – och verkar nu mer rikta in sig på tillämpningar.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sa i sitt stora linjetal förra veckan att vi ”inte behöver vara de som utvecklar den banbrytande tekniken för att vara de som drar störst nytta av den”, en tydlig fingervisning om att kommissionen ser tillämpningar av AI som vägen framåt.
En nysläppt rapport från McKinsey pekar också ut applikationslagret som Europas chans och bara härom dagen menade svenska AI-stjärnskottet Legoras vd Max Junestrand att tankarna på europeiska frontier-modeller är ”önsketänkande”.
Kina-boomen är hur som helst tydlig och belackare menar att den också ligger bakom de amerikanska AI-bolagens rop på reglering, eftersom det skulle kunna vara ett sätt att sätta käppar i hjulen för sina kinesiska konkurrenter.
I Sverige märks den dock inte riktigt på samma sätt. Visst, jag vet många utvecklare som experimenterar med och använder de kinesiska AI-modellerna men jag hör få företag prata öppet om det. (Gör ditt företag det? Hör av dig!).
Christian Landgren, grundare av svenska Berget AI, menade i ett inlägg på Linkedin för ett par månader sedan att Arbetsförmedlingens hantering av ”AI-skandalen” skapat onödigt mycket rädsla, framför allt i offentlig sektor. Jag tror även att den händelsen – där en medial skandal skapades ur något som av allt att döma var ett ansvarsfullt utfört experiment enligt konstens alla regler – flyttat mycket av användningen av kinesisk AI in i mörkret. Det har gjort det mer kontroversiellt än det är.
Det är förstås inte heltokontroversiellt att använda kinesisk AI. Riskerna behöver dock hanteras och diskuteras med viss verklighetsförankring.
Det alltför vanliga argumentet att man riskerar att ”skicka data till Kina” är bara att lägga ner direkt. Det är inte så en LLM fungerar, om du kör den helt lokalt med egen kringarkitektur eller hos en pålitlig molntjänst.
Rent pragmatiskt är det också mindre viktigt att de kinesiska LLM:erna dras med diktaturens censur, eftersom det är få företagstillämpningar som kräver en korrekt historieskrivning av händelserna på Himmelska fridens torg.
Inbyggda triggers, där vissa prompter får modellerna att introducera skadlig kod, skulle kunna vara en risk, men samtidigt är modellernas vikter öppna vilket ger en mycket större möjlighet till oberoende testning och analys.
Framför allt menar jag att föreställningen att Kina skulle bygga in bakdörrar eller annat lurt i koden missar vad själva idén med Kinas AI-strategi är.
De öppna modellerna tjänar flera syften. På Kinas inhemska marknad förespråkas öppenhet eftersom man tror att samarbete är det bästa för AI-utvecklingen.
Men på den globala scenen är antagligen ett huvudsyfte att helt enkelt bryta USA:s dominans genom att erbjuda tillräckligt bra alternativ, fast mycket billigare och mer flexibla, och ta marknad på det sättet. Spridning och ekosystemdominans är centrala mål och Kinas strategiska intresse av att få modellerna använda globalt skulle knappast hjälpas av att de fylls med uppenbart skadliga funktioner.
I slutändan hamnar man som svensk it-beslutsfattare snarare i ett geopolitiskt avvägande.
Bygga en suverän lösning på billig, nästan lika bra teknik från Kina samtidigt som man indirekt bidrar till diktaturens ambitioner? Eller köpa det allra bästa, dyrt, och samtidigt lägga sin verksamhet i händerna på en nyckfull och auktoritär amerikansk president?
Om Europa varit på banan hade svaret varit enklare. Men nu är det här vi är.
—
Den här krönikan är hämtad ur CS Veckobrev, ett personligt nyhetsbrev med lästips, länktips och analyser skickat direkt från chefredaktör Marcus Jerrängs skrivbord. Vill du också ha nyhetsbrevet på fredagar? Skriv upp dig för en kostnadsfri prenumeration här.