Den som satt på prisinformationen satt på makten i affären. Det har varit den onoterade marknadens tysta regel i decennier, en regel som aldrig handlat om att skydda investerare, utan om att skydda ett övertag. Det som kallats brist på transparens har sällan handlat om att marknaden varit för komplex för att förstå. Det har handlat om att någon tjänat på att den förblev otydlig.
För bara några år sedan var informationsflödet i den onoterade marknaden starkt begränsat. I bästa fall skickades en indikativ prislista ut via e-post, från en enskild investmentbank till ett fåtal utvalda mottagare. Urvalet av bolag var begränsat, och banken kunde själv ha ett intresse kopplat till en kommande primärtransaktion, en kapitalanskaffning eller en obligationsemission som prislistan indirekt gynnade.
Resten av affärerna skedde i slutna nätverk, bakom stängda dörrar, utan någon samlad bild av pris, volym eller aktivitet tillgänglig för fler än de invigda. Det gick knappt att kalla det en marknad. Det var ett rum, och du behövde en inbjudan för att komma in.
Ta Koenigsegg som exempel. Ett av Sveriges mest efterfrågade onoterade bolag, och fram tills nyligen i praktiken omöjligt för en privatperson att äga en bit av, oavsett hur mycket kapital man hade, om man inte redan hade rätt kontakter. Inte för att lagen sa nej, utan för att ingen öppen väg in fanns. Idag går det att lägga en order digitalt, direkt, utan att känna rätt person på rätt bank. Det är inte en detalj. Det är hela poängen.
Det är lätt att avfärda den gamla ordningen som marknads växtvärk, otillräcklig infrastruktur, för få aktörer, för lite volym. Men förklaringen är ofullständig och lite för snäll. Bristen på öppen prisinformation gynnade nämligen någon, och det var sällan investeraren och sällan bolaget.
Den som kontrollerade informationen kunde styra vem som fick se vad, och när, vilket gav ett rejält övertag i förhandlingen som aldrig hade funnits om priset varit synligt för alla samtidigt. “Historiskt har marknaden varit ganska tyst om den här typen av information, för att behålla ett slags övertag i affären.” - Filip Thunstedt, VD, Eqvor
Det som förändrats är inte den gamla ordningens vilja till öppenhet. Det som förändrats är att tekniken gjort öppenhet möjlig utan att någon längre kan gömma sig bakom att den är för dyr eller för komplicerad att bygga. Digitala plattformar gör att avslut, prisnivåer och orderaktivitet blir synliga för alla användare i realtid, inte bara för dem med rätt kontaktnät eller rätt bank.
Samma bolag återkommer i orderboken vecka efter vecka. Investerare omvärderar sina positioner löpande istället för att vänta passivt på en exit. En prisbild som bygger på faktiska avslut, inte på en banks indikativa gissning, börjar ta form. Tillsammans är det förutsättningarna för att ett slutet rum ska bli en faktisk marknad, en som fler än ett fåtal kan lita på, eftersom den är öppen för alla att granska.
Frågan värd att ställa är därför inte om onoterade marknader kommer fortsätta öppnas upp för fler, det sker redan, med eller utan de aktörer som byggt sin position på att hålla dörren stängd. Frågan är om de aktörerna förstår att spelet redan är förändrat, eller om de tänker slåss för ett rum som snart står tomt.
Cissi Nilsson, Brand & Communications Manager, Eqvor