Jag vet inte hur länge det ens kommer att vara tillåtet att ha en halvdan ytterback från Solihull som förbundskapten.
När Nederländerna tränas av Xavi, Brasilien av Carletto Ancelotti, Italien av Mancini, Frankrike av Zizou… när Graham Potters senaste två landskamper varit mot Didier Deschamps (världsmästare) och Gheorghe Hagi (geni).
– Han var en rätt mycket bättre spelare än mig, som Potter log inför matchen mot Rumänien.
Jovars.
Men det intressanta, fullkomligt unika, med mannen som står vid den andra bänken i kväll är alltså inte att Hagi var bra på att spela fotboll.
Han är den ende i modern tid som först format spelarna till ett landslag, för att sedan ta över och träna dem. 2009 startade Hagi sin egen, rumänska akademi vid den bulgariska gränsen. Academia de Fotbal Gheorghe Hagi har fostrat nio av spelarna i den här a-landslagstruppen. De slussar ut 40-50 spelare årligen till de rumänska landslagen.
Hagis metod och ideologi hade hela tiden målet att forma landslagsspelare, och ingen har gjort det bättre, någonstans, någon gång.
Hagi vet vem han är, han har vetat vart han vill med rumänsk fotboll i 30 års tid.
Vi? Sverige?
Graham Potter har medvetet undvikit att prata i detalj om hur han tänker bygga sitt nya landslag. Eller, han har medvetet undvikit att säga ett enda ord som går att omvandla till konkretion. Han pratar om ”lagets evolution”, om att bygga relationer, om att anfallsspel och försvarsspel hör ihop.
Å fan.
Strålar av självförtroende
Förbundskaptenen tog över ett landslag som flackade stressat med blicken, han lugnade ner det och tog det till VM. De flackade inte med blicken där, men till slut stod de och tittade under lugg och uppåt, mot ett tekniskt och taktiskt överlägset franskt lag. 0–3, hem till ritbordet med nya insikter.
Vilka vet vi inte riktigt, men det är kanske inte så svårt ändå.
Jag frågade Alexander Isak om vilken identitet vi kan förvänta oss, han svarade tyst men stadigt:
– Jag hoppas att man ser ett tydligt spelsätt, en tydlig spelidé, ett stabilt försvarsspel. Det kanske blir så att vi får bygga vidare från matchen i morgon, vi hoppas på en bra prestation (mot Rumänien) som vi kan bygga vidare på.
Amen. Just så.
Sveriges bästa defensiva halvtimme under VM var när de hybridspelade en fyrbackslinje med Lindelöf-sköld framför i matchen mot Frankrike. Potter var besviken på anfallsspelet i den matchen – de hade i och för sig behövt elva 84 mm granatgevär av modellen Carl Gustaf för att lyckas hota Frankrike – men han har de pusselbitar han har.
Målvaktssidan är tunn som silkespapper, i väntan på att Jacob Widell Zetterström blir hel, eller på att de unga reserverna får spela tävlingsmatcher.
Den här gången saknas Anthony Elangas propellerfötter och Besfort Zenelis dyrkar, men om försvarsspelet undviker fallgroparna från VM när motståndarna kom för långt, för enkelt, på kanterna, så finns fortfarande anfallare att skrämma rumäner och polacker med.
Alexander Isak är på en bättre plats den här hösten än förra, och strålar av tryggt självförtroende.
Viktor Gyökeres är jag exakt noll procent orolig för. Han kommer med garantipapper. Gyökeres ger sitt lag löpningar, dueller, targetspel, konstant arbete och funktionella avslut.
Jobbigt i Arsenal? Jo, men det beror mer på Arsenal än honom. Igår blev Kai Havertz söndersparkad av Quinten Timber, och i Stockholm stryker Viktor runt och myser, avslappnad, trevlig och hemma.
Anthony Elanga är inte ett problem (annat än för sina mattelärare), men utan honom kan balansen bli enklare att få ihop. Isak och Gyökeres som positionsspelar defensivt, kombinerar offensivt. Tydliga ramar bakom dem.
Hemmamatcher mot Rumänien (51:a på Fifa-rankningen) och Polen (36) är matcher av rätt sorts svårighetsgrad för att placera Sverige (37) på rätt plats i fotbollsvärlden 2026. Lagom svåra uppgifter för att trycktesta skelettet i det här landslaget, lagom lätta för att vi ska kunna ställa krav på resultat.
Alexander Isak fyllde 27 i måndags, han har varit ute i den stora världen tillräckligt länge för att veta hur man konstruerar framgång, hur de första stegen mot något stort ser ut:
Ett stabilt försvarsspel, ett tydligt spelsätt, en tydlig spelidé. Något att bygga vidare på i kväll.
Ta Rumänien först, så tar vi det därifrån sen.