Ulf Kristersson var rasande efter den långa regeringsbildningen 2018. Jimmie Åkesson var däremot ganska nöjd.
En regering med socialdemokrater och miljöpartister, uppbackade av liberala småpartier, var väl i sig ungefär det värsta SD kunde tänka sig där och då – men det var också lite av poängen.
SD tänkte långsiktigt.
Om Annie Lööf-liberalerna försvann över till vänstern ökade chansen att vinna nästa val på riktigt, ur sverigedemokratiskt perspektiv.
SD fick rätt.
Fyra år senare röstade väljarna fram Tidöpartierna – en konstellation där SD inte bara fick vara med, utan också fick rejält genomslag för sitt politiska program.
Ytterligare fyra år senare var man bara två mandat ifrån att få sätta sju-åtta ministrar i Sveriges regering.
Parallellerna till Vänsterpartiets läge här och nu är uppenbara.
Snart två veckor efter valet, fem månader efter kongressbeslutet och ett antal år efter att Nooshi Dadgostar sade det första gången tycks det börja gå upp för socialdemokrater att V menar allvar med sitt krav på regeringsmedverkan.
Sannolikheten för en S-V-MP-majoritet i valet 2030 ökar dramatiskt
V tänker inte backa, hur mycket Centerpartiet än skäller i tv och hur ofta Aftonbladets ledarsida än ojar sig över läget.
Och varför skulle de?
Tänker man som SD gjorde 2018 finns det två möjliga utfall för Vänsterpartiet om de står fast vid sitt krav. Bägge är bra.
Antingen backar Centerpartiet. Vänsterpartiet slipper vara det enda parti som oavsett valresultat aldrig får vara med i regeringen. Det vore förstås ett stort genombrott, även om politiken blir fylld av kompromisser.
Eller så backar Centerpartiet åt andra hållet. Ulf Kristersson kommer tillbaka som statsminister, för en borgerlig regering som på något sätt tolereras av C och SD.
Det blir då uppenbart för både väljare och andra partier att enda sättet att byta styre i Sverige är att rösta på något av de gamla rödgröna partierna – inte på Centerpartiet.
Sannolikheten för en S-V-MP-majoritet i valet 2030 ökar dramatiskt, och med den möjligheten att genomföra stora politiska förändringar av det slag som Vänsterpartiet vill se.
Här någonstans lär socialdemokratiska läsare börja slita sitt hår.
Så kan man inte resonera!
Det här är ingen lek för ungdomsförbund!
Politiken måste göra skillnad i människors vardag här och nu!
Jo, visst, men ta det med Ida Gabrielsson.
Eller med Jimmie Åkesson – Sveriges mest inflytelserike sakpolitiker på 2020-talet.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen. Det här är en text från hans nyhetsbrev – du kan prenumerera här!
Lyssna också på senaste avsnittet av Politikrummet: