Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | VALET 2026
2006 var första gången jag upplevde en valrörelse i Järva. På valdagen blev jag uppringd av en partivän som berättade att det pågick valfusk i flera lokaler i Rinkeby och Tensta. Jag satte mig genast i bilen och åkte till Kämpingeskolan. I hallen stod några kvinnor och delade ut igenklistrade valkuvert. En efter en kom människor fram till dem och fick kuvert – sedan gick de in och röstade.
Jag var arg så att jag skakade, men gick fram till kvinnorna och frågade vad de höll på med. De verkade inte riktigt förstå mig, men försvann snabbt bort. Självklart pratade jag också med valförrättarna. De verkade helt oförstående, men lovade att hålla koll framöver. Naturligtvis ringde jag också polisen. De var om möjligt ännu mer oförstående, men tog till sist upp en anmälan.
Valfusk i Järva är således inget nytt. De senaste 20 åren har jag vid varje val hört berättelser om hur valarbetare i Järva, främst från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, på olika sätt har betett sig olämpligt.
Det som är konstigt är att ingen har velat prata om det, och att ytterst få medier har rapporterat kring frågan. Nu verkar det tack och lov ändras.
Peter Wennblads artiklar på ledarplats i SvD om oegentligheter i Järva och DN:s avslöjande om röstmottagare med koppling till gängkriminalitet indikerar att ett stort ansvar faller på valnämnden i Stockholm.
Valnämnden har nu polisanmält situationen i Järva, men jag undrar varför det inte har skett tidigare? Rimligtvis måste det ha inkommit många avvikelserapporter från Järva även i tidigare val. Vilka insatser har valnämnden gjort för att förhindra oegentligheterna?
Jag undrar också varför röstmottagarna i Järva inte lyckats säkerställa att väljare är ensamma bakom skärmen och att det är lugnt i lokalerna. Rimligtvis borde valnämnden ha förberett röstmottagarna för dessa situationer och tagit fram handlingsplaner.
Men det är inte bara genomförandet av valet som är problematiskt. Vårt valsystem behöver reformeras. Grundproblemet är att varje parti har sina egna valsedlar. Det är inte bara ett enormt och onödigt slöseri med papper. Det skapar också ett system där det i vissa situationer går att se vilken valsedel en väljare tar – och därmed öppnas möjligheter att kontrollera och påverka hur andra människor röstar.
Valhemligheten är en grundbult i demokratin. Ingen make, förälder, släkting, arbetsgivare, religiös ledare eller politisk företrädare ska kunna kräva att få veta hur en annan människa röstar. Internationella valobservatörer under flera val uppmärksammat brister i den svenska valhemligheten. Trots det har regering efter regering varit alltför långsam med att reformera systemet.
Liberalerna har i Valsedelskommittén under flera år drivit på för att vi ska övergå till ett system med en gemensam valsedel för alla partier. Tyvärr så har vi inte fått övriga partier med oss. Kommittén har precis fått ett förlängt mandat, och det är min förhoppning att övriga ledamöter nu ser allvaret i situationen och agerar skyndsamt. Det bör också vara en prioritet för den tillträdande regeringen.
Åsa Nilsson Söderström (L)
gruppledare för Liberalerna i Järva stadsdelsnämnd, vice gruppledare för Liberalerna i Stockholms kommunfullmäktige