Det är ovanligt, men i år har flera debatter om svensk film kommit och gått. När regeringen – i det största antiklimaxet sedan pressträffen om Palmemordets lösning – lade fram sin nya filmpolitik blev det skriverier.
Det skrevs en del om ”Doktor Glas”. Var skådespelarna för snygga? Är det rimligt att (offentligt) avfärda en film baserat på trailern?
Under några veckor var det också flera som inte verkade titta så mycket på svensk film men ändå hade självförtroendet att dödförklara den.
Risken att jag själv skulle döma ut exempelvis svensk romankonst utifrån några lästa böcker är liten. Litteraturdebatterna får jag följa på avstånd, och de är klart mer frekvent förekommande än dem inom mitt eget skrå. Nästan lika frekvent gör de en matt. Kritikerpingis kring ett (1) verks kvaliteter, i veckor? Det är lyckligtvis länge sedan det hände en svensk film.
River upp känslor
Redan på medeltiden fastslogs att om smak tvistar man inte.
Det hindrar mig inte från att i privata sammanhang ta varje tillfälle i akt att slå fast till exempel att den sunkiga västernfilmen ”Förföljaren” inte (alls) förtjänar sin 15:e-plats på tidningen Sight & sounds kritikerframröstade lista över tidernas bästa filmer. Det river ibland upp känslor, men jag inser ändå att den breda allmänhetens intresse för vad jag tycker om listplaceringen och vad andra tycker om ”Förföljaren” är begränsat.
När det kommer till just listdebatter småsurrar litteraturvärlden i alla fall just nu – bland annat på kultursidorna här i Aftonbladet – om att Svenska Dagbladet i veckan publicerade en framröstad lista över Sveriges mest betydande, nu levande författare. Är rätt författare med? Och: är listan ett bra initiativ, eller ett hopplöst tilltag som gör Mello av litteraturbevakningen?
Svajigt ställ
Jag älskar listor.
Alla som satt sin fot i en videobutik vet till exempel hur överväldigande svårt det kunde vara att välja film. Man lockades kanske till topplistehyllan som strategiskt placerats längst in, men på vägen dit eller tillbaka gick man ofta förbi ett svajigt ”Personalen rekommenderar”-ställ och plockade på sig något man inte visste vad det var.
I dagens så enormt mycket större utbud är det en gåva när kunniga människor på samma sätt guidar oss – och jag har nog aldrig hört en enda människa se på till exempel Sight & sounds lista som Mello-fiering av filmkonsten eller filmbevakningen.
De flesta ser den för vad varje lista är: ett riktmärke och ett fingerpek vidare.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.