The uprising
Regi Paul Greengrass, med Andrew Garfield, Jamie Bell, Stephen Dillane, Tom Hollander, Cosmo Jarvis.
Maktkamp i skuggan av pesten. Visst blir det både brutalt och spännande.
Men, snälla, låt bli att tala om Robin Hood.
DRAMA. Förvirringen var total i augusti.
Plötsligt fick den amerikanska distributören för sig att ändra marknadsföringen av det skitiga brittiska medeltidsdramat ”The uprising” och började hinta om att den verklighetsbaserade storyn i själva verket var en ursprungsberättelse om Robin Hood.
Det fick den brittiska distributören att slå bakut och skriva ett pressmeddelande där man förnekade att filmen handlar om Robin Hood.
Det är inte ofta man ser två distributörer av en och samma film ligga i luven på varandra och därigenom skada sin egen marknadsföring. Särskilt med tanke på att det inte ens är särskilt smart att få den här filmen att framstå som en Robin Hood-berättelse – den senaste filmen om Nottinghams stolthet kom så sent som i somras och floppade.
Diskret blinkning
”The uprising” behöver inte en koppling till Robin Hood, det känns bara trött. Det är heller inte uttalat i filmen. Mest en diskret blinkning till en klassisk legend – precis som Andrew Garfields huvudroll, som kallas Ploughman, en mytisk 1300-talsfigur.
När vi först möter honom i filmen sörjer han sin familj som alla har dött i pesten. Året är 1381 och misären i England är påtaglig. Under tonårskungen Richard II har en ny skatt påtvingats befolkningen. Det blir droppen som får bägaren att rinna över. Ett bondeuppror bryter ut som snabbt får en snöbollseffekt och utgör ett verkligt hot mot den sköra kungamakten och de herrar som egentligen styr England.
Paul Greengrass har själv skrivit manus och håller sig till fakta under stora delar av filmen. I sin karriär återvänder han ofta till våldsamma berättelser ur verkligheten, på platser som Nordirland, Irak och Utøya. I ”The uprising” utspelas en brutal maktkamp där kung Richard (spelad av 16-årige Woody Norman) lär sig stå emot sina egna rådsherrar och manipulera sina undersåtar.
Rått, gyttjigt och mulet
En ständigt lerig Garfield övertygar som den sorgtyngde bonden som en dag får nog och dödar en soldat i vredesmod. Med små medel får birollsveteranerna Stephen Dillane och Tom Hollander oss att förstå hur lömska de är, män som verkar i skuggorna.
Det är rått, gyttjigt och mulet, en värld helt och hållet byggd på grymhet och orättvisa. Allt det där skildrar regissören på ett medryckande sätt, även om hans alltför bekanta beslut att filma med handhållen kamera mest bidrar till en känsla av... skak.
Spänning finns här, men det är drivet i Greengrass berättande som gör att vi fastnar för upproret, inte en stressad kamera.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.